Dokumentären om det experimentella rockbandet The Velvet Underground kännetecknas av samma avantgardistiska stil som Andy Warhols kommersiella succé ”Chelsea Girls”. Svartvita arkivfoton och färgglada videos delar utrymme på en s.k. split screen till ljudet av en rad berättarröster. En ytterst karakteristisk skildring för den särskilt intresserade.

Ansats till visuellt mästerverk ramlar ur takt med orytmiska scenhopp och en oförmåga att utesluta oväsentliga partier. Asimov-fans lär sakna fördjupning av hans teorier och ifrågasätta den relativt omfattande omskrivningen av originalet. En skakig färd till trots lär andra riskera att somna på denna episka resa genom universum.

Långfilmsdebutanten Lisa Joy utför ett regelrätt magplask med denna flört åt film noir. I stället för att tillföra genren något nytt lyckas hon döda all dess charm. Inslag som borde varit framtida upplevs snarare akut aktuella samtidigt som romantiken främst gestaltas som en sentimental relik bäst förpassad till historien.

”Att hitta sin röst” är det magiska receptet på att kunna skapa unika uttryck. Aretha Franklin har en fantastisk röst redan vid tio års ålder, men likväl tar det henne nästan hela livet att finna sin egen röst. ”Respect” är ett insiktsfullt porträtt om gospeldrottningens sökande efter nästa hit.

Unga Lisa Ambjörn har skapat en känsloladdad serie som bubblar över av hormonstinn nyförälskelse och självdestruktivitet. Monarkin ställs mot svensk socialism i denna kärlekshistoria som varvar klassiska tonårsinslag med enkel familjedramatik.

”Lisey’s” story är en narcissistiskt King-cocktail som försätter skräckentusiasten i mig i ett katatoniskt tillstånd, den bottenlösa familjetragedin och de känslomässiga översvämningarna till trots. I stället för att beröra drunknar berättelsen i utslitna stereotyper och förväntade vändningar.

Mejas 90-talshit ”All ‘bout the money” sammanfattar väl Amazons senaste ungdomssatsning där sexiga hillbillys frivilligt utsätter sig för livsfara i hopp om att vinna en kappsäck full med gullpengar. Serien utlovar panik, men strömavbrott är det som uppstår när alla trådar i sladden inte sitter riktigt samman.

Nu är tv-serien ”Angel” tillbaka på Disney+. Passa på att se hur mycket du minns av den kultförklarade tv-serien.

Hippa innerstadsbor leker poliser i miljöer inspirerade av högstadiets lysrörs-flimrande korridorer där intrigerna är lika tillfredsställande som matsalens utspädda mellanmjölk. De nya filmerna om Irene Huss dotter är en lågbudgetrepetition av allt du redan sett inom kriminalgenren.

Regissören Sam Pollard tar sig an tidigare hemligstämplat FBI-material i en dokumentär som skrämmer mer för påminnelsen om styrkan i att göra sin röst hörd, än för dokumentens innehåll. Likväl alltid uppskattat när den mörka historien får träda fram i ljuset.

John Hughes rosaskimmer möter Alfonso Gomez-Rejons indietouch i denna tidlösa uppväxtberättelse om ett par irländska tonåringar. Lättsmält och gulligt. Som mjukglass toppat med en dos kitschig humor (och tuttifrutti-strössel).

Polska stjärnduon Szumowska och Englert söker efter svar bland snöflingorna i ett krävande skådespel mellan dagens spiritualitet och barndomens trygga, auktoritära gudsbild. Ödesmättat, men också kyligt och något monotont.

På Disney+ hittar du självklart allt från Marvel, Pixar och Star Wars, men det bjuds också på barndomsfavoriter och dokumentärer i världsklass.

Denna klapp kan slingra sig som en snok, låta som ett lok eller bäras som ett dok. Med sina ingredienser och referenser kan den tänja på fantasins gränser och locka med helt nya existenser. Så vill du göra någon klok, är det aldrig fel att ge bort en bra …

Gavin Rotherys debut är klädd i en avskalad färgpalett som skiftar i vita, gråa och orangea nyanser. Miljön är sparsamt utarbetad och manuset smått vagt, vilket emellanåt får tempot till att släpa, men slutresultatet är likväl en vackert obehaglig science-fiction saga.

Förnybar energi möter kolkraftverk i denna julsaga om en släktfejd som pågått i exakt 100 år. ”Mirakel” varvar romantisk Madicken-jul med en färgsprakande ledljusfest. Starka kontraster som vinner med rolig dialog och fina frågeställningar.

Fram tills premiärdatumet var jag lyckligt ovetande om att ”The Christmas Chronicles” fått en uppföljare. Någon på Netflix huvudkontor tycks ha en fetisch för Kurt Russell. Dessvärre tycks även denne någon oförmögen att skicka rätt memo till kostymören, som igen klätt honom i röd läderrock istället för ögonlapp. Nåväl, jag hinner åtminstone nätshoppa merparten av mina julklappar under den två timmar långa CGI-festen.