Är man på rätt humör är faktiskt den lätt enerverande, men alltid glatt energiske apan Nicke en sann fröjd att följa även om man med råge passerat fem år. Och så är alltså också fallet när jag ser denna, den tredje fristående långfilmen i vilken den mer än nådigt nyfiken Nicke åter hamnar i trubbel.

Inte mindre än åtta filmer med HBTQ-tema väntar på premiär.

”Paper Towns” är en rätt traditionell historia om amerikanska High School-ungdomar och deras sökande efter kärlek och sig själva. Det är ofta småroligt, väldigt mysigt och så där lite lagom tänkvärt även om filmen tyvärr aldrig når några högre höjder.

Den senaste i raden av alla superhjältar som Marvel presenterar för oss är också den minsta. Men storleken har ingen betydelse. Åtminstone inte i fallet ”Ant-man”, som faktiskt gör det som flera andra av hans avsevärt mycket biffigare kollegor i sina separata filmer sällan lyckas göra – att engagera sin publik även när actionsekvenserna tonat ut.

”Den stora nötkuppen” är en väldigt färgglad och lättsam saga som absolut kan komma att tilltala den yngre delen av publiken, även om jag är ytterst tveksam till om den äldre blir lika road. En slutligen rätt så oinspirerande och ganska trist film om små lurviga djur som kommer på att samarbete lönar sig.

”Trainwreck” är en hysteriskt rolig, smart och tänkvärd komedi som garanterat kommer roa den tjurigaste av oss. Amy Schumer har skrivit manus och spelar huvudrollen medan Judd Apatow regisserar och gör här faktiskt sin bästa film på mycket länge.

En annorlunda och väldigt fascinerande tv-serie från brittiska BBC som är skapad efter boken med samma namn av Susanna Clarke. Det är hela vägen otroligt välspelat och manuset är både fyndigt, innehållsrikt och bjuder på en mängd häftiga överraskningar. Scenografin, kostymerna och hantverket i övrigt är dessutom även de fullständigt enastående.

”Game of Thrones” är ett storslaget fantasyäventyr i oändligt många dimensioner som med rätta hyllats av både fans och kritiker världen över. Detta mäktiga epos som trots några uppförsbackar bara blivit bättre och bättre bjuder på kärlekskomplikationer, politiska intriger och korruption i en underbar och allt annat än salig blandning. (Recension av säsong 1-5.)

Kjell Sundvalls andra komedi för året roar visserligen mer än hans första, vilket i och för sig inte säger så mycket då den förra knappt roade alls. ”Prästen i paradiset” är tyvärr också den rätt så enfaldig och på tok för intetsägande för att underhålla på riktigt.

Efter ett hyfsat glamouröst, sprayfluffigt och väldigt yuppieinspirerat åttiotal var det dags för nittiotalet att skita ner sig och bli lite mer allvarligt igen. Jonna Vanhatalo utser 1991 till det bästa filmåret.

”Amy” är en mycket sorglig och otroligt gripande dokumentär om en av vår tids mest lysande stjärnor som slocknade alldeles för tidigt.

Det är nog få saker som gör så ont som att bli uppäten av en Tyrannosaurus Rex.

Välskriven ögonblicksdramatik och exceptionellt foto möts i denna på sätt och vis bisarra, men känslomässigt väldigt äkta historia om kärlek och dess kompromisser. ”The Duke of Burgundy” är ett ömsint och mycket sensuellt drama och samtidigt en fantastiskt vacker och explosiv, cineastisk symfoni som berör.

”The Grudge”-regissören Takashi Shimizu tonar ner rysligheterna till förmån för mer barnvänliga händelser i en filmatisering av den japanska klassikern ”Kikis expressbud”.

Jacques Audiard skapar fransk socialrealism ur en annorlunda synvinkel och lyckas både beröra och delvis uppröra med sin senaste film. ”Dheepan” som vann Guldpalmen under filmfestivalen i Cannes, handlar om en flyktingfamiljs drömmar om att börja om på nytt och svårigheterna de möter. Den är välspelad och fantastiskt snyggt fotad, men upplevs något forcerad inför sin kulmen.

Mycket stark, obehaglig och kontroversiell dokumentär om organiserad pedofili i Hollywood. Amy Berg har under flera år samlat och granskat material, vilket nu resulterat i en film som garanterat kommer få flera högt uppsatta personer i filmbranschen att skaka i brallan.

Ett väldigt underhållande men också rätt sorgligt drama om relationer och komplikationer i dem. ”Mon Roi” är skådis-som-blev-regissör-fransyskan Maiwenns tredje film och samlar här en grädda av skickliga kollegor som ger liv till de mångfasetterade karaktärerna i filmen som verkligen övertygar.