Julianne Moore och Ellen Page är båda trovärdiga som det förälskade paret Laurel och Stacie och deras kärlekshistoria är absolut gripande nog för att engagera tittaren tillfälligt. Men samtidigt saknas något väsentligt i helheten och jag får inte riktigt grepp om det större dramat som känns slarvigt uppbyggt och slentrianmässigt berättat.

En av Ingmar Bergmans tidigare filmer som också för tiden var väldigt omtalad. ”Sommaren med Monika” berättar historien om ung, het kärlek och vad som sedan hände. Detta är en modern och väldigt mångbottnad film som inte värjer för att tala om det svåra med hur det är att få livet att gå ihop när förälskelsens första fladdrande fjärilar stillat sin dans.

Ikväll är det Stockholmspremiär för svenske Titus Paars filmer ”The Perfect Weapon” och ”Legend of Dark Rider”.

Julafton kommer tidigt i år för alla fans av Nicolas Winding Refns färgsprakande och säregna filmspråk. Men försök inte fråga ut honom om ”The Neon Demon” för det är lönlöst – vi provade.

Det blir färgsprakande spektakulärt och glammigt groteskt när Nicolas Winding Refn tar sig an myten om Narcissus och applicerar den på dagens redan ytliga modevärld. ”The Neon Demon” är en suggestiv rysare i klassisk David Lynch-anda, obehaglig, fascinerande och fantastiskt vacker i sina olika nyanser.

Det är högst mänskligt att fela och unge kanadensiske talangen Xavier Dolan visar i och med sitt senaste verk att han är högst mänsklig. Och skönt är väl det egentligen, även om det är synd om oss i publiken då eftersom ”It’s only the End of the World” är ett enda stort felande och inget annat än ett slarvigt hopkok av klichéer och högljutt svammel om ingenting.

Plötsligt händer det. Man får se årets hittills bästa film och samtidigt bli smått knockad av upplevelsen. ”Captain Fantastic” med bland andra Viggo Mortensen i huvudrollen, är en otroligt vacker och underhållande amerikansk indiefilm om föräldraskap och livsval och hur dessa påverkar barnen.

”Loving” är ett lågmält men otroligt gripande drama om förbjuden kärlek. Filmen är regisserad av Jeff Nichols och baseras på en sann historia från 60-talets USA. Den tar upp stora och viktiga frågor om människors lika rättigheter, frågor som än idag är mycket aktuella.

Pablo Larrains senaste film ”Neruda” handlar om den chilenske nobelpristagaren Pablo Neruda då han i slutet av 1940-talet på grund av kommunistjakten var tvungen att motvilligt gå under jorden för att inte hamna i fängelse. Det är välspelat, otroligt snyggt och väldigt roligt emellanåt samtidigt som det kittlar behagligt fantasin.

Michael Nyqvist spelar den vidrige sektledaren i denna välspelade och hyfsat otäcka thriller, baserad på en delvis sann historia om förnedring och fångenskap. ”Colonia” är en spännande film med stora ambitioner, men känns i slutändan väl banal och jag hade gärna sett att man gett inte bara karaktärerna men också själva intrigen fler nyanser.

Han gör det igen. Chan-wook Park, mannen bakom bland annat den fantastiska hämndtrilogin ”Hämnarens resa”, ”Old boy” och ”Lady Vengeance”, får mig att åter tappa andan. Denna gång med den otroligt vackra och erotiskt laddade förväxlingsthrillern ”The Handmaiden” som är med och tävlar under årets filmfestival i Cannes.

Dreamworks senaste animation är en film om troll. Små söta, färggranna figurer som älskar att kramas och sjunga. Skaparna bakom ”Shrek” är också männen bakom denna fantasieggande saga och av det lilla vi fick se i Cannes höjs i alla fall min pepp-puls rejält.

John Le Carrés roman med samma namn blir i händerna på Susanne Bier en fantastiskt spännande och nyanserad nutida kriminalhistoria om liv, död, politik och kärlek. ”The Night Manager” är en välspelad miniserie i klassisk spionthriller-anda med en fullkomligt fenomenal Tom Hiddleston i huvudrollen och jag beordrar dig att genast se den.

”Bad Neighbours 2” är en otroligt rolig uppföljare, som kanske inte överraskar vad gäller upplägget men desto mer förvånar i djupet av utförandet. Karaktärerna är sköna, mångfacetterade och humorn hela vägen lättrelaterad, åtminstone om man som jag är begåvad med en något vulgär uppsättning skratt-DNA.

Ännu en amerikansk romantisk komedi som inte lyckas vara varken särskilt rolig eller romantisk. Stora namn som Julia Roberts, Jennifer Aniston, Jason Sudeikis och Kate Hudson är ändå värda att se, men annars finns inte mycket att hurra för i denna film om moderskapets våndor och fördelar.

Denna nya filmatisering av den populära historien om djungelpojken Mowgli gör både de välbekanta karaktärerna, men också Rudyard Kiplings ursprungsberättelse, absolut rättvisa. Det är minst sagt spektakulärt rent visuellt, nästan väl mycket stundvis och jag vet emellanåt inte vart vända blicken för att vila den lite.

Netflix senaste inköp; ”Hush”, är en spännande historia om att vara jagad och utsatt i sitt eget hem. Obehaglig och lättigenkännlig förvisso, men inte alls så skrämmande som jag hade hoppats.