Detta är en förvånansvärt berörande dokumentärfilm om de två lysande komikerna Jim Carrey och Andy Kaufman. Filmen växlar mellan aldrig förr publicerat behind the scenes-material från inspelningen av Milos Formans film ”Man on The Moon” och djupsinniga intervjuer med Jim Carrey själv. Det är otroligt gripande, väldigt roligt emellanåt, men framförallt tänkvärt i efterhand.

Oscarsvinnaren Martin McDonagh har både skrivit och regisserat denna otroligt intensiva, smarta, starkt emotionella och sinnesrubbat underhållande film som får publiken att spontant applådera skrattande, för att stunden efter gråta högljutt. Det handlar om känslor som sorg, ilska och kärlek och med en ensemble ledd av en grym Frances McDormand kan det inte bli allt annat än helt jäkla rätt.

Darren Aronofskys senaste film ”Mother!” har mottagits med både ris och ros vid premiären i Venedig, och tyvärr måste jag ställa mig bakom risarna. Detta är inte en bra film. Inte alls. Snarare är den både onödigt provokativ, pretentiös och dessutom väldigt jobbig att se på. Jag tror att ”Mother!” djupt därinne har något att säga, men istället drunknar alla potentiella budskap i våldsamma scener och ett oskarpt berättande.

”Victoria and Abdul” är en utan tvekan väldigt charmig, trivsam och rolig film som tyvärr saknar ett väsentligt djup för att beröra på allvar. Judi Dench gör ändå som hon brukar och formligen lyser i denna bildsköna och småromantiska feelgood-film av Stephen Frears, som i slutändan trots allt är väl sevärd.

George Clooney övertygar som regissör i detta galna och skruvade mord-drama med alltid lika fantastiska och starkt sevärda Julianne Moore och Matt Damon i huvudrollerna. Manuset är skrivet av Bröderna Joel oh Ethan Coen och innehåller förutom lättrelaterade och klassiska dråpligheter, några skopor tragedi och ett antal blodiga mord.

Guillermo del Toro är tillbaka där han en gång startade och har nu åter gjort en fantastiskt fin, om än våldsam, saga för vuxna. Denna för verkligen tankarna till inte bara hans tidigare mästerverk ”Pans labyrint” utan även filmkonst från svunna tider. Skådespelarna, scenografin, fotot och effekterna, ja, allt är verkligen top notch och hade det inte varit för ett något onödigt intrigtillägg hade betyget hoppat upp ett snäpp till.

”Downsizing” av regissören Alexander Payne är hans hittills bästa film och utan tvekan den mest knasiga och roliga. Filmen tar upp många aspekter av mänskligt beteenden och diskuterar samtidigt samhället vi lever i på ett intressant och lättrelaterat sätt, trots den minst sagt sci fi-aktiga intrigen.

”Becker – Kungen av Tingsryd” är en klart godkänd långfilmsdebut av Martin Larsson och samtidigt en hyfsat bra svensk småstadsthriller med lite ton av humor. Den är förvisso kanske väl enkel i intrigen, men känns ändå tillräckligt mys-spännande för att gå i hem i stugorna.

I måndags kväll var det äntligen svensk galapremiär för Ruben Östlunds film ”The Square”, som tidigare i år vann den prestigefyllda Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes.

Robert Pattinson imponerar stort i detta högexplosiva och synnerligen laddade drama av bröderna Safdie, en film som lämnar publiken svettig av inlevelse. ”Good Time” är en otroligt stark och äkta film om en rånkupp som går fel. Men ännu mer är detta om närhet och brödraskap i en tid som inte gynnar nära relationer mellan annat än möjligen en person och dennes Iphone.

Stephen Kings bokserie om det mörka tornet som väktare av det goda i världen, har blivit till en genreöverskridande film som friskt blandar western med sci-fi och kryddar på med lite Tolkien och en del Harry Potter.

”Jordgubbslandet” är en vacker och oerhört berörande film om gästarbetare och deras vardag i ett fördomsfullt Sverige. Det här romantiska dramat ger oss en välbehövlig titt i självgodhetens spegel och fungerar som en nyttig, för att inte säga nödvändig, rannsakan av vårt svenska samhälle som resten av Europas goda samvete.

”Baby Driver” av britten Edgar Wright är en härlig romantisk kuppkomedi, som inte kanske är så himla rolig egentligen men desto mer laddad och fartfylld. Den innehåller massor av skön musik, bra skådisar och framförallt väldigt snabba bilar vilket underhåller absolut och kittlar dessutom nerven som går igång på fartfantasi.

Vi mötte Jake Gyllenhaal, Tilda Swinton och regissören Joon-ho Bong under filmfestivalen i Cannes, där Netflix-filmen ”Okja” premiärvisades i tävlan.

Den före detta superskurken Gru löser numera brott och hans gula kumpaner hjälper något motvilligt till. Det är väl det upplägget som är det nya i denna tredje film om gänget, medan inget annat egentligen överraskar. ”Dumma mej 3” är smårolig och gulligt oförarglig även om jag kanske innerst inne hade önskat lite mer djupdykning i vissa relationer och karaktärer.

Äntligen en rolig och riktigt bra film om ett gäng kvinnor som rumlar runt i natten och är burdusa ihop.

”Heartstone” är ett isländskt ”coming-of-age-drama” som känns ovanligt lättrelaterat och innerligt. Det är nästan på ett dokumentärt sätt som denna genuina och synnerligen vackra historia om vänskap och kärlek skildras. Filmen är intim utan att bli för närgången, fast samtidigt ömsint om en svår tid full av längtan och förbjudna förhoppningar.