Sök
Det är dags att damma av The Beatles och låta våra små ta del av deras låtskatter. Ungefär så kan man sammanfatta tanken bakom Netflix senaste animerade serie ”Beat Bugs”. Vi har sett de två första avsnitten.
Ännu ett stop motion-animerat mästerverk från Laika, bolaget som gett oss filmer som ”Coraline” och ”Boxtrolls”. Även ”Kubo och de två strängarna” är en fängslande vacker saga om mod och inre styrka. Det är från början till slut underhållande och otroligt spännande för alla åldrar, även om den nog är väl mörk och otäck bitvis för det allra minsta.
Modeskaparen Tom Fords andra långfilm är en stilstudie i bildskönt och berörande obehag. En kriminalhistoria som från början till slut är suggestiv och väldigt spännande, men också mellan raderna riktigt tankeväckande. ”Nocturnal Animals” är en fantastisk film att både ses och kännas.
Att skapa kannibalromantik i ett torrt och deppigt ökenlandskap som kritik mot rådande politik är lika briljant som överraskande galet. Och vi vet att Ana Lily Armipour (”A Girl Walks Home Alone at Night”) kan detta med att överraska. Dock tar det tyvärr tvärstopp vid den bra idén och efter en härligt ösig och riktigt snygg upptakt faller resten, varför slutresultatet inte blir annat än ett larvigt hopkok av lite vad som.
Hur går man vidare efter att det värsta möjliga har hänt en människa? Det försöker Nick Cave ge svar på i denna kärleksfulla och otroligt gripande musikdokumentär av regissören Andrew Dominik. Filmen handlar om arbetet med Nick Cave and The Bad Seeds senaste album ”The Skeleton Tree”. Men det som var tänkt som en slags personligt filmad skiva från början ändrar dock snabbt fokus och ger istället en ännu intimare inblick på den sorg som föranlett många av de melankoliska låtarna på plattan.
Paolo Sorrentino gör upp med katolicismen och dess dubbelmoral i tv-serien ”The Young Pope” som skildrar maktspelet i Vatikankorridorerna. Vi har sett de två första avsnitten.
”Fyren mellan haven” är ett vackert, välspelat och inte minst otroligt berörande drama om ett tungt ämne. Filmen handlar om barnlängtan när barnen aldrig kommer och Alicia Vikander briljerar i sin roll.
Emma Stone och Ryan Gosling dansar in i våra hjärtan i denna glada, färgsprakande och otroligt charmiga saga om kärlek och drömmar. Sällan har jag gråtit sådana mängder på bio och aldrig förr av glädje. ”La La Land” är en helt unik filmupplevelse för alla sinnen som jag sent kommer glömma. I la la loved it!
”Arrival” är gripande och rejält omtumlande science fiction som tänjer på gränser både vad gäller berättande och innehåll. Regissören Denis Villeneuve lyckas med konststycket att från början till filmens slut överraska och samtidigt hålla oss åskådare hela vägen på halster.
”Don’t Breathe” är en intensiv och enormt kuslig rysare i klassisk Hitchcock-anda som på allvar skrämmer skiten ur sin publik samtidigt som den också säger något om vår samtid. Liknande intriger har skärrat upp mig förut men det är något med denna skräckis som känns både nytt och oväntat överraskande, trots sin på många sätt traditionella inramning.
”Tallulah” är ett gripande men också mycket underhållande drama om olika kvinnoöden som korsar varandras väg. Begåvade Ellen Page och den minst lika briljanta Allison Janney spelar huvudrollerna i denna pärla som jag varmt rekommenderar.
Whit Stillman står bakom den senaste Jane Austen-filmatiseringen ”Love & Friendship” och historien, liksom sättet den berättas på är behagligt välbekant. Detta snygga kostymdrama om kärlek och relationer baseras på ett suveränt manus med härligt bitska repliker som levereras trovärdigt av en strålande ensemble.
Sommaren är som bekant kort – ingen fara, hösten blir rolig. I alla fall på bio.
Inledningsvis är detta en hyfsat spännande historia om en potentiell framtida zombieapokalyps. Tyvärr tappar filmen alldeles för snart fart för att sedan i slutskedet stanna in helt. Bra skådisar som Glenn Close och Gemma Arterton, för att inte nämna nykomlingen Sennia Nanua, lyckas inte hålla liv i manuset som efter ett tag i sina repliker osar ungefär lika mycket död som faran de redan nämnda utsätts för.
Den 26-åriga australiensiskan som på bara tre år erövrade Hollywood.
Snyggt, träffsäkert och väldigt, väldigt underhållande när männen bakom bland annat ”Dumma mig” ger oss svaret på vad våra husdjur egentligen gör medan vi är iväg på jobbet om dagarna. ”Husdjurens hemliga liv” är en bedårande liten film för barnen som dessutom vi något äldre kan ha riktigt roligt åt.
Långfilmen om det sköna grabbgänget i HBTQ-vänliga San Fransisco är ett mycket värdigt avslut på deras historia, men samtidigt början på många nya som vi nu inte kommer se. ”Looking – the movie” är ett plåster på såren och kan ses som ett extra långt avslutande avsnitt på serien, men fungerar även som film trots att jag känner att det hade blivit bättre hade det hela fått utvecklats något mer istället.