En underhållande och träffsäker skräckfilm som friskt skämtar med genren, könsroller och andra samtida ting. ”Happy Death Day” är ”Måndag hela veckan” med en synnerligen återkommande dödstwist, och för den som gillar fyndiga upprepningar är detta ett absolut måste.

Helena Bergströms romantiska dramakomedi ”Vilken jävla cirkus” går fullständigt vilse i ett virrvarr av dåliga skämt och usel dialog och lyckas inte beröra för fem öre. Skådespelarna är på flera håll bra, men det räcker bara så långt när karaktärerna de spelar är platta och klyschiga, och manuset så uselt att jag emellanåt riktigt skäms.

Tredje säsongen av ”Gåsmamman” har äntligen kört igång. Pojkarna har lekt klart nu, släpp in flickorna i sandlådan, Sonja!

En vemodig, men väldigt härlig historia om förändring, familj, hopp och överlevnad.

Detta är en familjekrönika nosande nära att vara det bästa Noah Baumbach under sin karriär har skapat. ”The Meyerowitz Stories” är ett varmt, väldigt genuint och otroligt härligt drama med flera riktigt minnesvärda skådespelarprestationer.

Det här är en stillsam och mycket stark dokumentärfilm om sorg och saknad. Fast ännu mer är det en historia om kärlek och längtan. ”Efter Inez” handlar om lilla Inez som dog i mammas mage tre dagar innan hon föddes. Filmen tar upp det svåra i livet, det värsta möjliga, baksidan ingen vill se eller veta av. Samtidigt är det ofta just i skuggan som knoppar till nya blommor får näring och börjar gro.

Robert Redford och Jane Fonda återförenas i denna stillsamma, stundvis ganska tråkiga, men ändå rätt fina romantiska drama om kärlek på äldre dar. Det är de två huvudpersonerna som utan tvekan bär upp filmen, även om det finns några andra minnesvärda stunder också, som sammantaget gör att denna Netflix-produktion blir klart sevärd.

Regina Hall, Queen Latifah, Jada Pinkett Smith och Tiffany Haddish spelar huvudrollerna i denna galna, skönt skamlösa, men otroligt värmande komedi om systerskap och att hitta sitt eget värde i sig själv. Filmen är färggrann, snygg och väldigt roligt och de rappa replikerna avfyras med absoluta precision.

Jim Carrey var i Venedig för ett par veckor sedan för att promota dokumentärfilmen med festivalens längsta titel: ”Jim & Andy: The Great Beyond – The story of Jim Carrey & Andy Kaufman Featuring a Very Special, Contractually Obligated Mention of Tony Clifton” av regissören Chris Smith. I filmen får vi se aldrig förr visat material från inspelningarna av Milos Formans ”Man on the Moon”, samt höra Carrey reflektera över sitt liv och sin karriär.

Danska regissören Annika Berg har gjort ett sprakande, härligt och samtidigt känslosamt porträtt av ett gäng unga tjejer, vilket resulterat i en debutfilm som verkligen berör på de enklaste av sätt. Det är intimt och äkta, men hela vägen på tjejernas egna villkor, varför det också på något sätt känns nästan ännu mer.

Den ena av de två regissörerna bakom ”Rec” från 2007, Paco Plaza, har gjort en riktigt ryslig skräckfilm om ett bekant och ofta förekommande rysarämne. Det är också rätt typiskt på många plan, men de unga skådespelarna känns genuina och historien är trots allt väldigt spännande, och stundvis till och med riktigt jäkla läskig.

Kirsten Dunst spelar huvudrollen i den på förhand hypade konstfilmen ”Woodshock” av modesystrarna Kate och Laura Mulleavy. De två är världskända med sitt klädmärke Rodarte vilket kanske är förklaringen till att hela upplevelsen mer känns som ett fantasieggande stycke klädreklam gone way too long, än en egentlig film med någon typ av substans.

Detta är en förvånansvärt berörande dokumentärfilm om de två lysande komikerna Jim Carrey och Andy Kaufman. Filmen växlar mellan aldrig förr publicerat behind the scenes-material från inspelningen av Milos Formans film ”Man on The Moon” och djupsinniga intervjuer med Jim Carrey själv. Det är otroligt gripande, väldigt roligt emellanåt, men framförallt tänkvärt i efterhand.

Oscarsvinnaren Martin McDonagh har både skrivit och regisserat denna otroligt intensiva, smarta, starkt emotionella och sinnesrubbat underhållande film som får publiken att spontant applådera skrattande, för att stunden efter gråta högljutt. Det handlar om känslor som sorg, ilska och kärlek och med en ensemble ledd av en grym Frances McDormand kan det inte bli allt annat än helt jäkla rätt.

Darren Aronofskys senaste film ”Mother!” har mottagits med både ris och ros vid premiären i Venedig, och tyvärr måste jag ställa mig bakom risarna. Detta är inte en bra film. Inte alls. Snarare är den både onödigt provokativ, pretentiös och dessutom väldigt jobbig att se på. Jag tror att ”Mother!” djupt därinne har något att säga, men istället drunknar alla potentiella budskap i våldsamma scener och ett oskarpt berättande.

”Victoria and Abdul” är en utan tvekan väldigt charmig, trivsam och rolig film som tyvärr saknar ett väsentligt djup för att beröra på allvar. Judi Dench gör ändå som hon brukar och formligen lyser i denna bildsköna och småromantiska feelgood-film av Stephen Frears, som i slutändan trots allt är väl sevärd.

George Clooney övertygar som regissör i detta galna och skruvade mord-drama med alltid lika fantastiska och starkt sevärda Julianne Moore och Matt Damon i huvudrollerna. Manuset är skrivet av Bröderna Joel oh Ethan Coen och innehåller förutom lättrelaterade och klassiska dråpligheter, några skopor tragedi och ett antal blodiga mord.