Tro det eller ej, men filmerna om spökjägarna Ed och Lorraine Warren bygger faktiskt på verkliga personer som påstår att flera av händelserna som målas upp har ägt rum. Men vad är egentligen sanningen bakom filmerna?

Bestarnas kamp stundar, Godzilla och King Kong ska mötas i varsin ringhörna. Århundradets fight? Snark! Här är sex filmiska kamper jag hellre hade sett.

En komedi om den hektiska arbetsmiljön hos en framgångsrik spelstudio, från skaparna bakom ”It’s Always Sunny in Philadelphia” och ”Community”, låter som en solklar fullträff. ”Mythic Quest” är ett potpurri av olika stilar som ibland överraskar mer än den underhåller.

Norges största tv-succé sedan “Skam” handlar om fyra män som helt verkar sakna känslan som så tydligt präglade de osäkra tonåringarna. Det fartfyllda dramat får grabbarna i “Wolf of Wall Street” att verka närmast timida.

Visst, du har sett alla MCU-filmer och beskriver dig själv som en riktig superhjälte-aficionado. Men vet du vilka av dessa obskyra detaljer som stämmer?

Brangelina, Tomkat, parnamnen är många när det gäller våra allra mest kända turturduvor. Men hur mycket vet du egentligen om kändisarnas kärleksliv? Testa dina kunskaper i vårt kärleks-quiz!

Skräckmånaden oktober är här och Halloween närmar sig med stormsteg. Streamingtjänsterna släpper visserligen nytt skrämmande innehåll så det räcker och blir över, men varför inte passa på att spendera höstmörkret i ett av vår tids största skräckuniversum?

”The Comey Rule” är en vinklad men dramatisk miniserie om den turbulenta tiden kring det amerikanska valet 2016. Trots en seg start och mycket svårförstått politiskt lingo, görs dramat intressant av intrigerna som formas mellan en nyvald president och den sittande FBI-direktören.

”Dummy” är komedin om en kvinna som utvecklar en relation till sin pojkväns sexdocka, en smart och annorlunda premiss. Tyvärr är varken handlingen tillräckligt meddragande, eller manuset tillräckligt humorfyllt för att serien ska vara lika intressant som den låter.

”The Half of It” följer ett bekant recept, men har tillräckligt mycket att säga för att göra den sevärd och någorlunda unik.

Kan en tv-serie med 7-minuters avsnitt verkligen engagera? Med rätt skådespelare och ett tajt händelseförlopp visar det sig fungera.

Att bryta karantäntristessen har nästan blivit en sport. Videor på fotbollsspelare som gör trick med toarullar, kändisar som dansar i Tiktok och husdjur som navigerar genom intrikata labyrinter har blivit virala. Men efter att ha konsumerat vartenda uns av underhållning som finns i vår nya asociala värld, kan jag glatt berätta att jag äntligen hittat den kompletta isolerings-aktiviteten. Jag är besatt av det nya spelet ”Call of Duty: Warzone”.

”Joker”-stjärnan ses av många som en klar favorit till priset för bästa manliga huvudroll under Oscarsgalan på söndag natt. Men är det resultatet av en briljant skådespelarinsats, eller på grund av ett starkt varumärke och en väl uttänkt Oscarsstrategi?

Välkommen till Edda, en liten norsk by omgiven av vackra fjäll med hisnande vyer och spegelblankt vatten. Där invånarna går på tur iklädda lusekoftor och tältar i bergen. Det blir inte mer norskt än så här. Lägg till en handfull bekanta ansikten från TV-fenomenet Skam och du är bara en “russebuss” ifrån en total röd-blå-vit explosion.

Apple TV+ gör sannerligen ingenting halvhjärtat. Man må inte ha lanserat tjänsten med världens bredaste utbud, men de serier som finns är fyllda med häpnadsväckande stjärnfyllda ensembler. “Truth Be Told” är inget undantag.

Skräckfilmer har en förmåga att väcka väldigt starka känslor. En riktigt bra skräckfilm kan få tittaren att rysa, hålla sig fast hårt i biostolen och få upp en arbetspuls värdig ett maraton. Vissa tittar sig dessutom en extra gång över axeln innan de släcker ljuset långt efter eftertexterna har rullat över bioduken. Men är det inte ganska konstigt att en film kan väcka så extrema reaktioner? Vad är det egentligen som får oss att reagera så starkt?

Några av filmhistoriens mest hyllade regissörer har under de senaste veckorna valt att hårt kritisera Marvels framgångshistoria. Martin Scorsese menar att Disneys superhjältefilmer “inte är riktiga filmer” och Francis Ford Coppola tycker att “ingen får ut något av att se samma film om och om igen”. Etablerade aktörer som klagar på nya och populära fenomen, varför får jag en stark känsla av déjà vu?