”Dredd” är bara en av många reboots vi ser i år – idel actionfigurer, superhjältar och gamla filmserier är på väg i nya former.

Efter årtionden av filmer om plågade konstnärer får vi äntligen ett porträtt av hustrun till en av dem och en fängslande skildring av kvinnorollen i slutet av 1800-talet. Lider av vissa klyschor men Birgitte Hjort Sørensens stjärnkvalité i huvudrollen lyfter filmen.

I väntan på att tidsresor blir verklighet, är det ett ämne som fortsätter att fascinera på bioduken.

Trenden med sammanlänkade historier som härstammar ur ”Short Cuts” fortsätter med detta spretiga drama om diverse människoöden världen över. En imponerande rollista räcker långt men man saknar fördjupning och utveckling i vissa av historierna.

Tidsresor är alltid ett spännande tema på film och i ”Looper” bevisar man att det fortfarande finns spännande historier att gröpa ur fantasin om att besöka sig själv i en annan tid. Joseph Gordon-Levitt är självklar som sammanbiten actionhjälte medan Bruce Willis gör sin grej.

Förr var de megastjärnorna som knep alla storroller. Var är Geena Davis, Molly Ringwald och Kathleen Turner idag?

Som alla succéfilmer var det dömt att ”Bridesmaids” skulle yngla av sig minst en dålig kopia. Det här skrattbefriade spektaklet har en bisarr brist på både sympatiska karaktärer, roliga situationer och vettig förbrukning av ensemblens talanger.

Unga filmgeniet Xavier Dolan gör sin tredje film, ett drama om en mans könsbytes inverkan på hans förhållande, med samma färgstarka, personliga stil och det är trots den långa speltiden svårt att inte bli hänförd.

”Toy Story” är som den första helt datoranimerade filmen historisk – men Pixars charmiga barnäventyr är även en milstolpe med sin vuxenvänliga humor, tilltalande budskap och upplägget till trots levande karaktärer.

Ännu en ”Resident Evil”-film går nu upp för att etablera den moderna zombien som rabiat och högljudd. Vi tar en titt på några mer minnesvärda filmer om de hjärndöda varelserna.

Det är knappast politisk satir vi pratar om när Will Ferrell och Zach Galifianakis spelar konkurrerande kongressledamöter. De spelar sina sedvanliga vuxenbebisar men trots några enstaka garv så börjar både humorn och karaktärerna kännas minst sagt luggslitna.

Sveriges mest använde aktör återvänder för andra (men knappast sista) gången i rollen som agent Carl Hamilton i den fantasifullt betitlade ”Hamilton 2 – Men inte om det gäller din dotter”.

”I nationens intresse” var knappast något mästerverk men hyfsad action och en inte helt oäven Hamilton-debut för Mikael Persbrandt. Uppföljaren är en tragisk historia där man gör gott om fel varav det värsta ändå är att vara – tråkig.

Charlotte Rampling bevisar återigen att hon är en av världens främsta aktriser i sonen Barnaby Southcombes regidebut, en långsam men likväl spännande film noir-thriller som tar god tid på sig men levererar en eggande atmosfär.

Debuterande regissören Karzan Kader skildrar med stort hjärta och värme två bröders flykt från irakiska Kurdistan i början på 1990-talet. Trots att man sett den dels självbiografiska uppväxtskildringen om syskonband och barndom i ett krigshärjat land förut så rycks man med i de charmiga karaktärernas öden.

Susanne Bier gör en förvånansvärt lättsam romcom efter sin Oscar för den betydligt tyngre ”Hämnden” och med bröllop, medelhavet och Pierce Brosnan är liknelserna till ”Mamma Mia” oundvikliga. Å ena sidan en ganska förutsägbar film om cancer, å andra sidan en väldigt trevlig och fin film om kärlek och ensamhet.

Det må vara helgerån att inte tokhylla en sådan älskad 80-talsfavorit som ”Top Gun”. Faktum kvarstår att den testosteronstinna jaktplansrullen har åldrats en aning, även om den fortfarande är både medryckande och underhållande.