Ska man nämna en skräckkomedi om spökjägare finns främst en stark kultklassiker värd namnet. Ivan Reitmans genombrott (såväl som hittills bästa film) är likväl underhållande som spännande med förstklassiga skådespelare och effekter.

Ett verklighetsinspirerat triangeldrama om tonåringar som flyr den fattiga vardagen på Kuba har både djupa karaktärer, naturliga skådespelare och en stark historia. Men för mycket fokus landar på den osympatiske heterokillen och ett svagt slut sänker intrycket.

Quentin Tarantinos kultfilm fyller 20 och vi firar genom att ta en titt på några ikoniska birollsinnehavare och vad de gjort sedan dess.

Angelina Jolie är perfekt castad som Den onda fén i den här ”Törnrosa”-rebooten och har bra motspelare i en toksnygg film. Men bland feministiska budskap och specialeffekter finns inte mycket att bry sig om.

Den här verklighetsbaserade TV-filmen om AIDS-epidemin på 1980-talet är välspelad, stark och gripande men även stundtals melodramatisk och snyftig. Dessutom är Mark Ruffalo en aning malplacerad i huvudrollen men sevärt är det ändå, speciellt eftersom den vågar spegla bögarnas perspektiv till skillnad från vissa Hollywood-filmer.

Det är en vacker, stämningsfull saga med en lagom dos humor som lider av ett stort problem – titelkaraktären är både frånvarande, anonym och tramsig med ett beteende som snarare liknar parodin ”Förtrollad”. Lyckligtvis håller filmens féer humöret uppe.

I ”Maleficent” ger Angelina Jolie en av Disneys mest minnesvärda skurkar kött och blod. Vi blickar tillbaka på de ruskigaste – och bästa – bovarna i Disneys animerade historia.

Mannen bakom världens mest populära science fiction-filmserie fyller 71 år. Vi firar honom genom att se tillbaka på hans största insatser inom film.

Originalfilmen om den eldsprutande jätteödlan är mer än bara förlegade specialeffekter. Här finns en allvarlig ton som funkar ovanligt bra och läckert iscensatta attackscener.

Roland Emmerichs version av den legendariska skräcködlan är precis som de flesta av hans filmer – en påkostad, högljudd och på tok för lång katastrofrulle som totalt saknar originalfilmernas känsla och charm.

En av filmvärldens största festivaler har hyllat många klassiker men publiken är inte alltid nådig.

Den här dokumentären har plockat upp ett spännande tema – matbloggare som maniskt spenderar all tid och pengar på att resa jorden runt och äta på de allra lyxigaste restaurangerna. Inledningsvis intressant men vi lär aldrig riktigt känna huvudpersonerna och ständiga scener med ensamt ätande blir enformigt.



Alla måste vi börja någonstans… Det är inte det lättaste att ta sig från porr till kommersiell film. Här är några av de som lyckats bäst.

Renny Harlins film om den grekiska mytologins hjälte vill gärna hamna någonstans mellan ”300” och ”Game of Thrones” men trots alla svärd och sandaler blir det mest en soppa där Kellan Lutz överkropp spelar huvudrollen och våldet är på elvaårsgränsnivå.

Stackars Anton Yelchin. Han är en begåvad skådespelare men får här kämpa med en tramsig film som tar sig själv på för stort allvar, pajig dialog, datoranimerade effekter, en usel motspelerska och regissören bakom ”Van Helsing”. Underhållande ja, men inte direkt en Oscarsvinnare…

Ända sedan 1970-talet har biopublik njutit av att se diverse katastrofer drabba våra älskade Hollywood-stjärnor på film. Här är våra favoriter.

Har man inte upptäckt kultfilmen om racerförare som plockar poäng genom att köra ihjäl fotgängare i en galen, framtida tävling så är det på tiden.