Gamla skräckfilmsbolaget Hammer återskapar återigen old school-atmosfären i den här brittiska rysaren, ”baserad på verkliga händelser”. Men ribban i genren är så pass höjd vid det här laget att den här, trots några kusliga ögonblick, inte når hela vägen fram.

Problemet
med filmad teater är att det ofta känns som filmad teater. Det här
Paris-baserade dramat är inget undantag och trots tre begåvade skådespelare i
huvudrollerna så blir jag aldrig gripen.

Vi har grävt upp några av de
pinsammaste, tidiga rollerna  som Tom Cruise, Sandra Bullock och George Clooney helst vill glömma.

Det är
svårt att sympatisera med föräldrar som bryter ihop för att deras dotter ska
gifta sig med en svart man. Det är bara en av många rasistiska skämt som missar
målet i den här ojämna, franska komedin. Men samtidigt finns här både rolig
humor, en hel del charm och duktiga skådespelare som väger upp bristerna.

Det kanske enda mer plågsamma än artister på film är
skådespelare som försöker sjunga. Vissa få har lyckats men det finns minst lika
många misslyckade exempel…

Det är dags för jordens undergång igen, denna gång i australiensk
regi. Här har en road movie med en trasig man och ett oskyldigt barn försätts i
en tickande bomb där människorna alla hanterar sin kommande förintelse på olika
sätt. Det är både gripande och obehagligt.

Ibland lönar det sig att hänga kvar i biosalongen tills
ljuset går upp. Flera filmer har belönat tittarna med smarta bonusscener i
eftertexterna och MovieZine har listat några av de bästa.

Nacho Vigalando, regissören bakom ”Timecrimes”, levererar
ännu en nyskapande film där historien berättas helt genom ett datorfönster. Spännande
och Hitchcock-doftande men stundtals tar formatet över och såväl trovärdighet
som karaktärer hamnar i skuggan.

Ännu ett slag slås för svensk skräckfilm i form av en
antologi där Djävulen fått en egen app som drabbar fem olika
smartphoneanvändare. Tyvärr berövar låg budget, trista historier och
förbryllande karaktärsbeteende filmen från något högre betyg.

”Never go full retard” är rådet Robert Downey Jr. ger skådespelarkollegan Ben Stiller i ”Tropic Thunder” efter att dennes komedi om en utvecklingsstörd man floppat på bio. En av exemplen han nämner är naturligtvis ”Rain Man” som tillsammans med ”Forrest Gump” blivit någon slags urmodell för filmer om (främst) män med nedsatt funktionsförmåga.

Jonas
Karlsson må vara en av Sveriges bästa skådespelare men inte ens han kan rädda
en sådan här tramsig komedi med svidande brist på trovärdighet.

Kjell Bergqvists pondus passar utmärkt i Ulf Malmros
skruvade regi och detta samarbete är bland deras bästa. En charmig men
samtidigt tänkvärd film om ensamhet, kärlek och döden.

Det finns filmer perfekta att se med mamma och pappa – och
så finns de där skämskudden åker fram ganska snabbt… Här är rullarna du ångrade att du såg med föräldrarna.

Att
skildra äldre människor på film bör alltid uppmuntras. Men när Rob Reiner typecastar
Michael Douglas och Diane Keaton i en film som vägrar sticka ut så blir det
alldeles för tamt och tråkigt.

Han är filmskaparen som gjort över 100 filmer och till och
med fått en egen film i sin ära – men han existerar inte. Alan Smithee är
pseudonymen som sedan 1969 använts av regissörer och annat filmfolk som vägrat
stå för de produktioner de jobbat på.

2009 års norska zombiekomedi får en uppföljare som mot alla odds inte bara är lika kul, blodig och underhållande utan även överlägsen sitt original. Att den kräver en viss smak är en detalj i marginalen. Norska nazister är de bästa filmzombies vi sett på länge!

I skuggan av påkostade
blockbusters och storslagna Oscarsvinnare lurar de mest udda B-rullarna. Filmer
som knappast låter som riktiga filmer. Titlar som både chockerar och roar. Vi
tipsar om några av de knäppaste filmerna du kan hitta.