Submarine 2011

Ingen förstår 15-åriga Oliver Tate (Craig Roberts). Eller snarare uppskattar honom som det udda geniet han tror sig vara. Hans föräldrar är av stel arbetarklass och skolan är en föraktfull plåga med mobbning och allt vad det innebär. Men så får han upp ögonen för jämnåriga Jordana (Yasmin Paige), en attraktivt komplicerad och spännande tjej som Oliver inleder en relation med trots Jordanas bestämda åsikter om att utesluta alla möjliga känslor. Samtidigt flyttar mammas gamla flamma, en pretentiös livscoach med New Age-metoder, in bredvid och Oliver måste rädda sina föräldrars nu hotade äktenskap.

Skådespelaren och komikern Richard Ayoade regidebuterar med den här fräcka dramakomedin men det finns inte ett uns av nybörjarkänsla i den. Snarare finns här en självsäker lekfullhet och fantastisk personregi som resulterar i ljuv, subtil och ofta svart humor. Karaktärerna blir aldrig kitsch eller publikfriande billiga utan är trovärdiga och sympatiska om än lite egna personligheter av kött och blod. Storyn är - liksom tonårslivet sig - av standardsort men vi får se och känna det genom ögonen på en grabb som i all sin inbillade plåga och svärta har ett befriande sinne för humor.

Det är utan tvekan en film som inte skulle fungera utan sina skådespelare men här har man prickat in helt rätt i varenda biroll. Roberts är ett riktigt fynd i huvudrollen och gör Oliver till en både charmig och smått tragisk förvirrad själ med sitt naturliga spel, pojkaktiga uppsyn och ett avslappnat tonfall som i kombination med den mysiga brittiskan ger en lugn, melankolisk stämma som aldrig känns falsk. Han matchas väl av den karismatiska Paige, och alltid briljanta Sally Hawkins och Noah Taylor som föräldrarna. Ett stort plus också för Paddy Considine som stjäl varje scen han är med i som den flummige grannen med hockeyfrilla.

Det är praktiskt taget omöjligt att inte älska "Submarine". Den balanserar perfekt det lekfullt fåniga med trovärdiga karaktärer som man finner ett genuint intresse för och bryr sig om. Lägg till stämningsfull musik av Arctic Monkeys-sångaren Alex Turner och underbar detaljrikedom som förhöjer filmens retrokänsla och du har en av årets bästa filmer. En tänkvärd feel-good med stort hjärta.