Miss Kicki 2009

Kicki lämnade sin son när denne var fyra år gammal. Hon hade fått ett jobb och kände att karriären skulle flyta på mycket bättre utan bördan av ett barn. Viktor hade inte heller någon far och från och med nu fick mormor bli hans nya enda förälder.

Nu är Viktor 16 och hans mamma återvände hem för ett år sedan. Man kan lätt påstå att deras relation är minst sagt frostig. I ett desperat försök till återförening åker Kicki och Viktor till Taiwan tillsammans, något ingen förutom Viktors mormor egentligen vill. Det blir Taiwan därför att Kicki tänker hon kunde slå två flugor i en smäll då hon under en tid nätdejtat med en man i Taipei. Detta ökar inte direkt chanserna till ett familjärt och härligt återförenande. Resan går fel på alla sätt man kan tänka sig men i slutänden var det kanske precis detta de behövde för att finna varandra. "Miss Kicki" är en kavalkad av stora elefanter i alldeles för små rum där manus, regi och skådespel alla gör sitt för att leverera en riktigt bra slutprodukt.

Pernilla August gör rollen som distanserad medelålders mamma med ångest och spritluktande andedräkt förfärligt övertygande. Hon lyckas äga bildrutan i varenda scen och det känns som hon trivs med att arbeta med en lite mindre produktion i sitt hemland. På något sätt känns hon mer avslappnad än hur vi brukar kunna se henne. Minns henne från Star Wars där hon kändes allt annat än bekväm i sin roll som mor till en av filmhistoriens mörkaste karaktärer. I "Miss Kicki"  lyckas hon ge en väldigt nyanserad karaktär som jag ömsom älskar, ömsom avskyr. Å ena sidan är Kicki en egoistisk idiot som inte tänker längre än näsan räcker. Å andra sidan är hon bara en rädd liten varelse fast i en alldeles för vuxen värld. Det är inte någon gång man tvivlar på det August levererar.

Det här är Håkon Lius långfilmsdebut och det är med känslig hand som han lyckas skapa en stämning mellan de två karaktärerna som gör att man skruvar på sig och bara vill därifrån. Ludwig Palmell som spelar Viktor gör även han en stark rollprestation. Det finns några scener när det börjar hetta till i Taiwan där han kanske tappar lite men det är så marginellt att jag inte brydde mig.

Jag har svårt att uttala mig om svensk film, för vad är det egentligen? Svensk film är ju film som vilken annan fast med svenska som huvudspråk istället för exempelvis engelska. Det som hänt är att filmskaparna i Sverige strävar så mycket efter att efterlikna det som det stora landet i väster ger oss att det som sticker ut som något bra, eller utöver det vanliga, är de filmer som inte ger oss just det. De filmer som istället ger oss lite närproducerad kultur med rötter i något vi på ett djupare plan kan identifiera oss med, "Farväl falkenberg", "Låt den rätte komma in" och "De ofrivilliga" för att nämna några. "Miss Kicki" tycker jag har lite av just det jag pratar om. Det finns en stämning, ett sätt eller ett sorts kodat känslospråk som är så lätt att ta del av, trots att Håkon Liu är född i Norge och uppvuxen i Taiwan, och detta gör mig glad.