Marley 2012

"Marley" presenterar hela hans liv på två och en halv timme, från födseln på Jamaica 1945 till en för tidiga död i Miami 1981. Från fattig barndom, genom uppväxten, genom musiken och kändisskapet förstås, till cancern. Med sällsynta fotografier, videoklipp, livesnuttar från scenen, arkiverade intervjuer med mannen själv och nyinspelade samtal med de som kände och levde med honom, växer en allt tydligare bild (och mänskligare) bild av legenden fram.

Trots en kort levnadsperiod är det mycket liv som ska behandlas under dessa cirka hundrafemtio minuter, och Kevin McDonald ("Last King of Scotland", "State of Play") gör ett bra jobb för att få det flyta. Strukturen överraskar aldrig, dokumentären är oerhört klassiskt berättad, vilket å ena sidan kan var en aning synd (klart det är kul att se innovativa grepp inom de flesta områden) men å andra sidan slipper man riskera bli distraherad och vi kan koncentrera oss på han som är och borde vara fokus här.

Möjligen blir det inte så djupgående som man skulle kunna önska. Vilket är förståeligt, speltiden kan tyckas rejäl men det är som sagt var mycket som ska täckas, och jag kommer att tänka på en annan rätt ny (och riktigt bra) musikdokumentär, "Living in the Material World" om George Harrison, som lyckas bättre där. Den behöver å andra sidan en timme mer för att göra det och det kan förstås vara en knepig avvägning att göra. När allt kommer kring, när den sista noten är spelad (hoppas det där var en korrekt musikalisk referens, blir pinsamt annars), tycker jag McDonald gjorde ett bra val. Vill man gå djupare lär det finnas goda möjligheter annorstädes och som introduktionskurs ger "Marley" mer än många (de flesta?) andra dokumentärer inom samma område.

Och, icke desto mindre viktigt, filmen väckte ett starkt sug att genast ge mig in ordentligt i mannens musik. Bara det är ett gott betyg.