True Lies 1994

Vi måste alla få göra mindre lyckade saker. För James Cameron handlade det om att göra en actionkomedi som både skulle vara hysteriskt rolig samtidigt som den skulle ha spår av girl power och politik. Resultatet blev i stället en ihålligt ekande trumma med både sexistiska och rasistiska förtecken.

När vi kommer in i filmen så lever Arnold Schwarzenegger ett dubbeliv. Tråkig familjeman på dagen, men terroristjägare via amerikanska myndigheter på kvällen. Något som gör att han inte tillbringar allt för mycket tid hemma. Det tycker inte hans fru Helen (Jamie Lee Curtis) om. För att krydda hennes uttråkade vardagsliv sätter hon sig själv i en delikat situation som slutar med att hon på låtsats blir indragen i ett politiskt spel vilket senare blir en dödlig verklighet.

Så långt allt gott. Det finns i den inramningen gott om tillfällen för både roliga och överraskande situtioner. Och visst, några av dem blir till verklighet. Det är bara det att det görs så klumpigt och klichéfyllt. För om James Cameron varit något av en pionjär när det gäller kvinnliga porträtt i hårda filmer på vita duken, så är det här ett synnerligen uselt kvinnoporträtt där stackars Jamie Lee Curtis mer får visa sig i string och konstant bli skrämd och hånad av sin kära make. Visst hon figuerar lite grann i spektakulära stunts, faktiskt några av filmens enda styrkor, men överlag är det här lika mycket feminism som Kristdemokraternas senaste partiprogram.

Filmen har inte heller någon vidare skildring av skurkarna som i det här fallet är muslimska terrorister. De framställs alla som fullkomligt galna, helt utan någon annan tanke än att döda så många vita människor som möjligt och är faktiskt, så här i efterhand, ren Bush-propaganda för att störta alla som läser Koranen. Okej, nu kanske denna analys var att ta i, men om jag säger att filmen var en av de mest populära i USA när den släpptes 1994 så kanske förstår att det inte är något vidare budskap att sprida till ett land vars kunskap om religioner endast omfattar Jesus och Maria.

Ska man hitta några förmildrande omständigheter i detta fullständiga debacle får man ändå säga att vissa av actionscenerna är spektakulära. Framför är ett svindlande högt stunt som både innehåller Schwarzenegger och Curtis, en riktig höjdare, så att säga. Och trots sin sjukt larviga roll måste man tillstå att Jamie Lee Curtis har karisma. Tänk så mycket bättre filmen hade blivit om hon hade fått vara hemmafrun som i hemlighet var agenten.

Jag beundrar verkligen James Cameron. Jag tycker han är ansvarig för några av världens bästa filmer och några av världens ledande filmtekniker. Men vad han egentligen gjorde med "True Lies", det kommer jag aldrig att förstå. Det är på sätt och vis en nyinspelning av en fransk film och överlag har Cameron faktiskt varit bra på att skriva egna historier, om än som utgår från andra filmer eller historiska händelser. Men visst, jag förlåtar honom. Man kan inte alltid vara på topp. Fast om han någon gång kommer hamna så lågt som här, ja då blir det även svårt för den osänkbara regissören att ta sig upp ur den avgrunden.