Stoker 2013

Succéregissörer från fjärran land får förr eller senare ett samtal med ett erbjudande från någon höjdare i Hollywood om att regissera i drömfabriken. I regel blir det ofta pannkaka av hela spektaklet när en häftig och mastodon regissör importeras och måste vänja sig vid en annan produktionsprocess än den från hemlandet, som styrs av ett vinstsystem av oerhörda volymer. Så var fallet med "Guds stad"-regissörens flopp "360".

I mittpunkten för "Stoker" står en familj från en borglig förort. På dottern Indias (Mia Wasikowska) 18-årsdag förlorar hon sin älskade fader i en bilolycka och en okänd släkting gör entré i retur. Den efterhängsna och lömska farbroder Charles (Matthew Goode) kommer knackandes på dörren och ankomsten lämnar henne med många frågetecken. India försöker lista ut avsikterna bakom hans närmanden och få ihop pusselbitarna medan mamman och nyblivna änkan (Nicole Kidman) börjar åtrå den stiliga charmören. Men som en redan kan ha räknat ut var det mord det rörde sig om och gissa vem som ligger bakom det? (Ta det lugnt, detta är ingen spoiler).

Det puttrar på länge med en hårresande känsla av obehag. Mia Wasikowska spelar en kuvad enstöring, kallad för en massa ökennamn i skolan, som susar förbi som en oskuldsfull men mörk gestalt. En upphetsande och kuslig tension infinner sig mellan karaktärerna. Filmen hoppar i händelseförlopp och genom klippningen görs brott mot tid och rum. Fotot är exemplariskt; den rörliga kameran panorerar och bygger broar, snygga övertoningar mellan linjer.

"Prison Break"-stjärnan Wentworth Miller gör sin manusförfattardebut med "Stoker", men det är egentligen inte hans vrickade men tämligen ooriginella berättelse som ger filmen dess tilltalande arom, utan detaljrikedomen och i synnerhet Parks totala kommando och handledning över sina skådespelare.