Flickan som lekte med elden (2009)
Thriller
En sämre kopia
Förväntningarna på vad som snabbt blivit en av Nordens största filmsuccéer och något av Sveriges deckaralibi i havet av Beck och Wallander, är läskigt höga. Om de sedan uppfylls är en annan femma, men framgångarna lär i vilket fall inte utebli.
"Det kommer att bli mer action" sa regissören Daniel Alfredsson till mig under SFI:s presentation av årets svenska höstfilmer. Illa förebådande eller inte, mer action blev det sannerligen men som så ofta tillkommer något nytt på bekostnad av något gammalt. Och i många avseenden är "Flickan som lekte med elden" en bräckligare film än sin miljonsuccé till föregångare. Den lär sannolikt dela in sin publik i två läger, de som sammanbitet vidhåller att förväntningarna uppfyllts och de som ursäktande påpekar de orättvisa förutsättningarna.
Datahackern Lisbeth Salander (Noomi Rapace) återvänder från en årslång frånvaro till ett Sverige fyllt med mardrömmar och mörka minnen. Ett förflutet som hon avser att ta itu med. Samtidigt har Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) fått upp spåret till ännu ett scoop där ansedda sexköpare ska hängas ut i tidningen Millenium. Ett nät av intriger som får blodiga konsekvenser för alla inblandade.
Om det är så att Nils Arden Oplev gjorde ett bättre jobb än Alfredsson, det faktum att uppföljaren var tänkt för TV eller att historien skiljer sig åt kvalitetsmässigt är svårt att sätta fingret på. Jag skulle nog gissa på en blandning. Och en mindre budget lämnar givetvis sina spår men även om det bidrar med en förklaring ursäktas inte detaljslarvet alldeles så enkelt.
Där "Män som hatar kvinnor" med samvetslös råhet vecklade ut en historia blad för blad i sinnrikt berättande, ter sig "Flickan som lekte med elden" simplare och i viss mån otrolig i sitt narrativ. Sväljer man en fantastifull historia med slående sammanträffanden återstår en actionfilm med ofilade problem.
När Lisbeth Salander anklagas för trippelmord får vi vår coola svenska motsvarighet till "A Long Kiss Goodnight" men medan Noomi Rapace fortsätter befästa sin plats som Sveriges mest intressanta skådis drar dråpliga bifigurer ner nivån till ointressant där dialogen går på tomgång medan bildarbetet knappast ger något andrum för helheten att sjunka in. Medelmåttor som får konsekvenser för en så pass karaktärsdriven film.
"Flickan som lekte med elden" går från styrka till svaghet, från spännande våldsamt till loj kiosksunkig polisdeckare. Det här är för all del en bra thriller men nu råkar det inte vara vilken film som helst utan uppföljaren till en av Nordens största filmsuccéer. Det ställer en del krav. Krav som inte riktigt uppfylls.
