Vilhelm Blomgren gjorde ett starkt intryck med sin första huvudroll 2019 i Lukas Moodysons tv-serie ”Gösta”. Sedan dess har vi sett honom i vitt skilda projekt som ”Midsommar”, ”Clark” och ”Så länge hjärtat slår”.
Men det är först nu som han äntligen får kliva in i en huvudroll igen – i bioaktuella romantiska komedin ”Det grönaste gräset” av Kim Sundbeck.
– Det var väldigt kul att få det ansvaret igen, säger han till MovieZine. Det var verkligen en ljuvlig upplevelse.
Han spelar Sasja, en rätt vanlig kille med ett rätt torrt jobb som hälsoinspektör, vars relation med flickvännen Olivia (Anna Asp) har stagnerat. Långt ifrån någon excentrisk hjälte.
– Han anstränger sig lagom, säger Vilhelm Blomgren. Han älskar sin tjej lagom, han super lagom. Allt han gör gör han liksom lite halvhjärtat. Och när han gör det här extrema är det som att han lever för första gången på så himla länge.
Det extrema i Sasjas fall är att han inleder en affär. Men otroheten är inte bara ett svek – den tänder också den där försvunna gnistan i relationen med Olivia. Bara inte hemligheten kommer ut.
– Han tycker ju verkligen att det är hemskt med alla ångerkänslor och sådant. Men jag tror att han njuter av det ganska mycket också. Att han för första gången riskerar någonting.
Sasja hamnar mitt emellan skammen och en annan farlig känsla.
– Pirret av att jag gör det här förbjudna, och att det funkar. Tills det inte gör det då.
Såklart är allt snart på väg att fallera, och ”Det grönaste gräset” består till stor del av Sasjas osmidiga försök att rädda sin relation. Han får nämligen den briljanta idén att lura Olivia till att vara otrogen hon med. Om båda har gjort fel är det väl lättare att förlåta, tänker han.
”Kanske kommer vara jättevanligt att alla lever polyamoröst”
Trots diverse komplikationer svartmålar filmen egentligen inte själva otroheten.
– Vi har pratat mycket om det. Att folk nog kommer tänka att vi är pro. Det är ju bara att köra på, det blir skitbra.
Kan det vara så att vi tänker för inskränkt när det kommer till regler i relationer?
– Jag känner till många som lever polyamoröst och jag tror att det finns många fler än vad man tror som gör det, men som inte säger det.
– En av mina närmsta vänner gör det och han frågar alltid så som jag kanske borde fråga honom egentligen. Han lägger huvudet på sned: ”Va, hur är det egentligen? Att bara vara med en person. Det måste vara så konstigt.”
– Han försöker liksom vända på normen. Att det är jag som är konstig. Och det kanske jag är. Det kanske kommer vara jättevanligt att alla lever polyamoröst om ett tag.
Medan själva otroheten får en närmast positiv effekt i ”Det grönaste gräset”, får hemlighetsmakeriet jobbigare konsekvenser. I de banorna tänker också Vilhelm Blomgren.
– Det kan jag opponera mig emot lite. Att om det inte vore så att det kommer till en gräns så tänker han att han aldrig ska berätta.
– För jag kan drömma när jag sover att jag är otrogen. Jag mår så fruktansvärt dåligt. I drömmen då, sen är det lugnt. Men i drömmen så är det som att jag måste berätta, jag måste berätta. Att leva med den lögnen, det kan jag inte alls identifiera mig med.
Mindre tabu i Malmö
”Det grönaste gräset” kan mycket väl vara en av de mest malmöitiska filmer som har gjorts. Det är inte bara miljöerna runt Möllevångstorget och dialekterna, utan hela filmen osar av en särskild malmöitisk anda.
Gotlänningen Vilhelm Blomgren är en av få inblandade som inte har någon närmare koppling till staden sedan innan.
– Men det tog inte lång tid innan jag bara föll pladask för den stan, berättar han.
– Jag cyklade in i Folkets park med ganska hög fart och tittade mig omkring. Och så såg jag bara människor som kändes lugna och lyckliga, och att de var som de själva ville vara.
– Alla sexton- till tjugoåringar ser ju i princip likadana ut i Stockholm, och här såg alla helt olika ut. Det var så fint. Jag blir verkligen varm av att tänka på det.
Faktum är att ”Det grönaste gräset” inte hade kunnat fungera så som den gör om den utspelade sig någon annanstans.
– Jag tror att den hade varit annorlunda. Hela ämnet hade nog känts mer tabu-igt liksom. Som att Sasja verkligen gjorde fel. Det gör han, men jag tror att man hade varit mindre förlåtande mot Sasja. Hejat mycket mindre på honom. ”Vad är det där för lodis?”
Vilhelm Blomgren säger att rollen som Sasja, tillsammans med den sju år gamla huvudrollen i ”Gösta”, är hans egen favorit bland de han har gjort i sin karriär. Nu återstår bara att se hur publiken kommer ta emot historien.
– Jag hoppas att folk kan känna igen sig i de här väldigt vanliga människorna, säger Vilhelm Blomgren. Och i att alla kan göra misstag, men att det ordnar sig.
”Det grönaste gräset” visas nu på svenska biografer. Se en trailer nedan:
Läs också: Nya svenska filmen kallas ”årets charmigaste komedi” – nu på bio
Läs också: Trailerpremiär! ”Vi är Metal Dragon” är filmen alla hårdrocksfans väntar på