De allra flesta som har någon form av intresse för film eller fantasy är av uppfattningen att Peter Jacksons ”Sagan om ringen”-trilogi är ett mästerverk. Åsikterna går isär en smula mer när det kommer till Peter Jacksons ”Hobbit”-trilogi, som nu snart lämnar Netflix.
”Hobbit”-trilogin är som bekant baserad på J.R.R. Tolkiens ”The Hobbit”, en bok på lite drygt 300 sidor som här gjorde till 3 filmer på i runda slängar två och en halv timme vardera. Gick man till överdrift? Förmodligen. Blev det lika bra som ”Sagan om ringen”? Absolut inte. Är det ändå episkt och sevärt. Jo, faktiskt.
Vi följer Bilbo Baggins, många år innan han blev enstörig och började se ut som Ian Holm. Här spelas han av Martin Freeman, som är klockrent castad. Bilbo dras motvilligt med ut på äventyr av trollkarlen Gandalf, och får i uppdrag att hjälpa en bunt dvärgar ledda av exilkungen Thorin att ta tillbaka sitt älskade berg med tillhörande Joakim von Anka-skattkammare från draken Smaug.
På vägen springer Bilbo och dvärgarna på allt från överviktiga vättar och förvuxna spindlar till Sagan om ringen-cameos (Legolas!) och en väldigt hårig Mikael Persbrandt. Det är full fart hela vägen in i mål, och Jackson har inte sparat på varken humorn eller CGIn. Resultatet är ett mer lättsamt actionäventyr än ”Ringen”-trilogin, men med effekten att det ibland spårar ur i alldeles för otyglade fånigheter, och att allt emellanåt ser ut som ett Playstation-spel.
Men Jackson kan trots allt sin sak, och kärleken till Midgård finns kvar. De episka miljöerna, de lågmälda stunderna, de levande karaktärerna och de storslagna hjältedåden är närvarande genom hela trilogin, som därmed, trots fel och brister, blir en av 2010-talets mest episka filmserier.
”The Hobbit”-filmerna lämnar Netflix den 31 augusti.
Läs också: ”Halo”-filmen som aldrig blev – trots Peter Jackson och storslagna planer
Läs också: Sean Astin fick dåligt betalt för ”Sagan om ringen” – tvingades sälja sitt hus