Bullet to the Head 2012

Hollywood och åldrande är två koncept som knappast går hand i hand. Även om de frusna ögonblicken på film, 24 gånger per sekund, formar illusionen av att tiden går att fånga och att actionhjältar är odödliga så rynkas även de mest botoxade av ansikten. Talanger som en gång hade världen framför sina fötter får lära sig leva med en telefon som slutat ringa.

Trots att regissören Walter Hill och tuffingen Sylvester Stallone känns som gjorda för varandra så korsades aldrig deras vägar när de på varsitt håll trollband en hel värld med några av 70- och 80-talens mest ikoniska våldsrullar. När de nu på ålderns höst, tar ny sats tillsammans är det som om de siktar mot den VHS-hylla som inte längre pryder var mans vardagsrum med en förhoppning om att gränsen mellan retro och skräp inte vore så tunn som faktiskt är fallet. Att restiden från filmer som "Rambo" och "The Warriors" har varit lång är som tittare omöjligt att missa och sorry Sly, men "Bullet to the Head" är en fullkomligt hemsk slutstation.

Stallone spelar här Jimmy Bobo (jo, faktiskt..), en åldrad hitman som får se sin partner dö framför sig och i jakt på hämnd motvilligt slår sig ihop med den våldsamt trista snuten Taylor Kwon (Sung Kang) då de delar en gemensam fiende, någon sorts skurk som sysslar med fastigheter och hänger med Christian Slater. Mycket mer behövs nog inte sägas om den märkligt invecklade historien som agerar fond för en himla massa blodsutgjutelse och har en avslutande stand-off i en övergiven lagerlokal.

Upplägget är i princip detsamma som i en av Hills bästa 80-talsfilmer, buddy cop-rullen "48 timmar", problemet är dock att Sung Kang knappast är någon Nick Nolte - jag tvivlar faktiskt på att han ens är en skådespelare. Kangs totala avsaknad av både charm och skådespelarförmåga suger varje tillstymmelse av liv ur duons käbbliga dialog och det faktum att varje karaktär omkring dem är serietidningstunn ursäktas inte ens av vetskapen om att filmen är baserad på en grafisk novell.

Det hjälper föga att Sly är läskigt pumpad för att vara 66 år gammal och att hans mullriga stämma ger viss resonans åt den torraste av repliker när allt runtomkring honom bara rasar. Visst, även den nu 65-årige Arnold kämpade med barservettsmanus och halvdana skådiskollegor (läs Johnny Knoxville) i den parallellt aktuella "The Last Stand", men skillnaden är att där fanns tillräckligt med charm och finess för att ge filmen bäring. "Bullet to the Head" har ingenting, den är så medioker att jag blir provocerad.

Hantverket är taffligt, klippningen obegåvad, ljussättningen porrinspirerad, intrigen korkad och actionscenerna fullkomligt oengagerande. Tiden har sen länge sprungit ifrån Walter Hill och kvar står jag utanför biografen och tänker att titeln fullkomligt ringar in känslan efteråt, för det här var bland det värsta jag sett projicerat på en bioduk.