Recension: Blir du ledsen om jag dör? (2026)

Stark svensk film om gängvåld – vänskapen berör till tårar

”Vi kom inte till Sverige för att begrava våra barn” konstaterar fadern till sonen som nyss skjutits till döds på Malmös gator. Rojda Sekersöz filmatisering av ”Blir du ledsen om jag dör” är ett ömsint porträtt av en gränsöverskridande vänskap som räddar liv. Utan att försköna verkligheten gestaltas en kärlekshistoria som inger hopp, också i en tid då vindarna vänt.

Publicerad:

Nicolas Lunabbas debutroman ”Blir du ledsen om jag dör” blev en direkt succé vid publiceringen 2022. Han skildrar livet som baskettränare och ungdomsledare för Helamalmö – en hjälporganisation för ungdomar i utsatta områden. Dokumentärromanen är rå och gripande. Ett ärligt porträtt av en människa vars ifrågasättande vänder sig lika mycket inåt som utåt mot rådande samhällsstrukturer.

I regissören Rojda Sekersözs filmatisering får relationen mellan Nic (Peshang Rad) och Elijah (Rudwal Socdal) självklart fokus. Elijah är en ung kille med särskild talang för basket, men liksom sina vänner lockas han av kriminaliteten som en väg ut ur fattigdom. Hans mor är tillika gravt alkoholiserad och oförmögen att sörja för honom.

Trots att Nic har upplevt flera ungdomars brutala död till följd av gängvåld, tar han till sig Elijah och erbjuder honom boende över helgerna i hopp om att kunna rädda honom undan sina jämlikars öde. Ett beslut som kommer att förändra båda deras framtider.

Vänskapens betydelse

I den komprimerade form som en filmatisering har, kunde blickfånget enkelt ha förlagts till det ständigt närvarande våldet. Men Wiktor Ericsson, som arbetat om bokmanuset för film, har tillsammans med regissören valt att belysa vänskapens betydelse.

Att det inte är en stereotypisk skildring av gängvåld görs klart tidigt då berättelsen ackompanjeras av dramatiska stråkar i kontrast till den annars stilistiskt typiska hip-hopen. Ibland tar violinerna överhand i sekvenser där skådespelarnas talang kunde utnyttjats för likvärdig känslomässig effekt, men idén är i grunden god.

Skjutningarna är likaså emotionellt, snarare än actionbetonade. Samspelet mellan Elijah och Nic är fenomenalt när de ges fritt utrymme att utforska den oväntade vänskapen (inte helt olik tonen i franska ”En oväntad vänskap”). Och det är oftast de små gesterna som berör.

Vid ett tillfälle hotar Nic med att kasta ut Elijah om han bibehåller kontakt med vännen Josef som är indragen i gängkriminalitet, genom att ställa ut hans skor i hallen och ge ett ultimatum – dem eller honom. Minuter senare ser vi Elijah försiktigt ta steget tillbaka över tröskeln in i Nics lägenhet. En enkel, men likaså briljant skildring av begynnelsen till en relation byggd på tillit.

Berörs till tårar

Sidokaraktärerna lämnar däremot mer att önska. Engagerat men överspelat skildrar Timbuktu kollegan Rahim, men likaså övertygar inte Ida Linnertorp som Elijahs trasiga mor. Hennes sammanbrott är alltför teatraliska och ”krypa-under-skinnet”-stolpiga. Kanske är det också så att den sanna berättelsens opolerade ton förtas något av den klassiska struktur som en förtätad filmatiseringen förlitar sig på.

Men filmen hymlar heller inte med sitt politiska budskap. Ordet ”brun” används på ett sätt som skär i hjärtat, och en sorg infinner sig över att Lunabbas berättelse är lika aktuell än idag som då. Jag berörs till tårar när Elijah i smyg läser Nics första utkast av det som senare skall bli ”Blir du ledsen om jag dör”.

Och nog påminner den om att fler skildringar behövs av vänskapsband starka nog att förändra världen. Om så bara för en människa.


Snabbfakta ”Blir du ledsen om jag dör?”

Regi: Rojda Sekersöz
Skådespelare: Peshang Rad, Rudwan Socdal, Loulou, Lamotte, Sandra Stojilkovic, Ida, Linnertorp, Jason ”Timbuktu ” Diakité, Imen ”Iminella” Mohamed
Genre: Drama
Speltid: 1 timmar 53 minuter
Biopremiär: 21 augusti 2026
MovieZines betyg: 4/5

Youtube video