Gru och hans fru Lucy har omskolats från skurkar till agenter och lever ett hyfsat vanligt familjeliv med sina tre flickor och en hel drös gula små kamrater som sällskap. Men när de plötsligt får sparken efter olyckliga omständigheter svajar framförallt Grus övertygelse om det trots allt är värt att leva ett rättrådigt liv. När han dessutom i samma veva får reda på att han har en tvillingbror Dru som han aldrig träffat och äntligen får en chans att lära känna, ställs familjetraditioner på allvar mot hederligt leverne.
Det är som vanligt väldigt trivsamt animerat och färgerna är klara och 3D-effekterna snygga, utan att ta över eller helt hänföra. Minionerna är såklart med, men stannar denna gång lite vid sidan av händelsernas centrum, vilket är bra, då de har haft sin beskärda del av rampljuset på sistone. De är trots allt väldigt underhållande i periferin liksom också är karaktärerna mer i fokus och mina barn, snart 7 och 8 år, skrattar nöjt av förtjusning. Jag fnittrar också till emellanåt, men mer dämpat, då humorn är i simplaste laget.
Den nya superskurken Baltasar Bratt, en misslyckad barnskådis från 80-talet, är för oss lättroade en härlig ny bekantskap i gräslig hockeyfrilla. Han är tyvärr väl platt för att locka ett helhjärtat engagemang från mig, men är samtidigt orsaken till det tralliga 80-talsosande soundtracket, varför jag förlåter viss banalitet och trallar glatt med. Den klassiska kampen mellan det onda och det goda, här gestaltad av Bratt på den ena sidan och Gru på den andra, har vi sett förr i en himla massa olika skepnader, är dock även denna gång enkel att ta och förhålla sig till, åtminstone för de yngre.
Det som slår mig när jag ser filmen är att jag faktiskt saknar viss karaktärsutveckling, men också lite mer fördjupning i framförallt relationen mellan bröderna, som ju sedan baby-ben inte setts. Det finns en hel del att utforska där och att göra det hade varit ett enkelt sätt att göra något mer av filmen. Nu blir det mest bara en fartfylld och lättsamt rolig fars utan egentlig substans.
Substans är i och för sig inte högst upp på kravlistan när det kommer till animerade filmer och oavsett fyller ”Dumma mej 3” liksom sina föregångare, sin huvudsakliga funktion – att roa och locka till skratt. Som sagt, det hade varit enkelt att göra lite mer med storyn, men även i denna enkla version är filmen absolut sevärd och ett skönt tidsfördriv tillsammans med barnen.