Enemy 2013

En historieprofessor (Jake Gyllenhaal) som undervisar på universitetet sitter i fikarummet när han blir tipsad om filmen som kommer förändra allt i hans liv. Det rutinmässiga mellan att äta, jobba och sova avbryts efter ett besök i dvd-butiken där han upptäcker sin dubbelgångare, Anthony Clair, en av skådespelarna som medverkar i filmen han lånat. Nyfikenheten driver honom till att få till ett möte, öga mot öga med sin doppelgänger, som följs av förbryllande reaktioner.

Filmen – som är en adaption av José Saramagos "The Double" – öppnar med att vi får kika in hos ett slutet sällskap under någon slags hemlig tillställning. Vi slungas in i en "Eyes Wide Shut"-vision med nakna, maskklädda kvinnor och en stor tarantel som kryper omkring på bordet innan den arkitektursköna kanadensiska staden övergår till att kasta skuggor i en rätt sepiatonad skyskrapevärld. Och precis som i Stanley Kubricks sista verk, undrar vi om det hela bara varit en synvilla. Tips: ett drömlexikon till hands sitter inte fel.

Ljudspåret som lagts av Daniel Bensi och Saunder Jurriaan är otroligt effektfullt och lirkar in oss i detta suggestiva universum med ett laminerande foto som undersöker vad som händer när vi som myror i en höstack, blir bestulna på vår unikhet. De resterande delarna av filmen är egentligen rätt händelsefattiga. Det sker ett klassiskt byta plats-scenario där Adam Bell får prova på livet i någon annans skor och vice versa och så fortskrider filmen i ett lååååångsamt tempo.

Villeneuve tycker om att gå loss på paradoxer och lägger aldrig fram alla korten på bordet men i det här fallet uppstår inte omedelbar magi när han viftar på sitt trollspö. Man hade önskat sig lite logiska förklaringar; struktur inte fraktur. I en hypotetisk situation tänker man sig att tankar om ett potentiellt syskonskap skulle vara det första som slår en i ett möte med en person som bär på samma anlag som en själv men det dröjer innan den frågan ens kommer på tal. Sarah Gadon överspelar som den höggravida frun till Anthony Clair men övriga - Isabella Rossellini och Mélanie Laurent - sköter sig fint.

Då filmerna släppts så tätt inpå varandra är det svårt att se dem som skilda enheter. Det känns inte riktigt som det filats klart på "Enemy" och att den slussats ut aningen för fort på marknaden.