Norge fortsätter att leverera intressanta, sevärda skräckfilmer och den senaste är en riktig cocktail av stilar och genrer. Lite ojämnt och hoppigt blir det men god underhållning för den som är på rätt humör.

Ett semesterparadis förvandlas till en existentiell mardröm fylld av åldersnoja och kroppsskräck i thrillermästaren M. Night Shyamalans senaste mysterium.

När en film redan på konceptnivå ärrar, då vet man att den har något speciellt.

Kate Beckinsale tampas med rejäla aggressionsproblem som Lindy i nya actionladdade ”Jolt”. Filmen om den bortglömda superhjälten är stundtals underhållande, men misslyckas med att ge oss bestående men.

”Masters of the Universe: Revelation” av Kevin Smith är lika mycket en trogen återupplivning av den klassiska 80-talsserien som en fräsch nytolkning.

”Clara Sola” är en lågmäld, sinnlig och närmast poetisk film, som utan ursäkter kryper in under skinnet på oss åskådare. Filmen blandar mystik, religion och sexuellt uppvaknande på ett ovanligt sällsamt sätt. Resultatet är en oändligt vacker och känslosam cocktail, som jag länge kommer sippa på.

Det är över 20 år sedan M. Night Shyamalan slog igenom med “Sjätte sinnet”. MovieZine återvänder till 1999 års Philadelphia för att se om hans mardrömslika spökhistoria fortfarande håller måttet.

”En klassisk skräckfilm” är precis vad den heter. Gamla grepp blandas med nya och kryddas på med några oväntade tvistar. Denna italienska rysare är sjukt snygg, välspelad och har faktiskt allt en underhållande skräckfilm behöver ha för att effektivt skrämma, men också roa vettet ur oss.

När det är dags att runda av den nya “Fear Street”-trilogin så görs det med buller och bång, från häxjakt på 1600-talet till en vild final i ett köpcentrum. Trots en del brister så är det en underhållande, tillfredställande avslutning.

”Schmigadoon!” är en parodisk tolkning av den gamla skolans Broadway-musikaler. Med för lite humor och oinspirerade sång- och dansnummer missar ”Saturday Night Live”-veteranerna att skapa en underhållande sommarserie med råge.

Det finns betydligt mer kryddigt krut än vän mellanmjölk i stjärnspäckade ”Gunpowder Milkshake”. Tre generationer av lönnmördare in neonfärger får intresset att rusa i taket, men den emotionella biten lyfter aldrig till de annars pulshöjande nivåerna.

Michael Jordan har ersatts av LeBron James, men annars är mycket sig likt när Snurre Sprätt och hans vänner återigen spelar cartoontwistad basket med höga insatser. Förutom då att allt är större, snabbare, smartare och snyggare. Det må vara en av filmarkivets mest otippade uppföljare, men 2020-talsuppdateringen klär Space Jam förvånansvärt bra.

”Loki” på Disney+ erbjuder ett kärt återseende av den charmiga antihjälten, spännande tidsresor och känslomässiga urladdningar som vi sällan skådat hos Marvel.

Liza Marklund och James Patterson är två av manusförfattarna till seriemördarrullen baserad på deras egen bok. Vi får skymta såväl svenska skådespelare som miljöer men filmen i sig är en stark “Snömannen”-rival som sämsta Hollywood-thriller på skandinavisk mark.

Regissören Oliver Stones film om bandet The Doors är en skildring av dekadens, musik och själasökande. I centrum står sångaren Jim Morrison.

Joachim Trier är onekligen en hejare på att skapa vackra bilder och samla begåvade skådespelare. Men när han ska berätta om en helt vanlig kvinnas liv blir det mest ett tomt triangeldrama utan något att tillföra genren.

Kan den här filmserien bli något mera ”fast” & ”furious”? Jo, men tydligen. Med raketmotorer på bilarna och dramatiska såpavändningar bjuder film nummer nio på en vild åktur. De emotionella bitarna faller något platt, medan actionscenerna lyfter franchisen till nya höjder – bokstavligen.