Känslan av en gammaldags Hollywoodfilm, vars berättelse stadigt förs framåt med stora penseldrag och säker berättarhand – fast på franska och satt i ett medeltida kloster med den kontroversiella nunnan Benedetta i centrum vars syner och erotiska eskapader chockerade samtiden.

Adam Driver och Marion Cotillard lyser lika starkt som alltid i Leos Carax och Spark-brödernas oändligt ambitiösa och kreativa musikal.

Regissören Charlotte Sieling tar sig an en av historiens mest svårskildrade epoker – medeltiden. Men med förtrollande ljussättning, en noggrant utvald skådespelarensemble och ett stycke drama väl värt att belysa skapas filmmagi.

Ondskefulla nissar, en kärlekstrånande tonåring, en äventyrlig lillasyster med stort hjärta och en hemlighetsfull ö – klassiska ingredienser för vad som borde bli en saffransdoftande julskräckis. Men högtidens magiska stjärnglans överskuggas av ett ogenomträngligt grådis som effektivt raderar all julstämning.

Duktiga huvudrollsinnehavare är det enda som räddar upp denna virriga serie där många saker sker, men inget egentligen händer.

I ”Flag Day” regisserar Sean Penn både sig själv och sin dotter för första gången. Att anmärka på skådespelarinsatserna går inte – däremot är det här familjedramat alltför ensidigt berättat.

Alla som gillar tv-spel minns nog den där varma förhoppningen om att ett sprillans nytt tv-spel skulle ligga under granen på julafton, vilket filmen ”8-Bit Christmas” försöker kapitalisera på med blandat resultat.

Gott om blod, svett och tårar är det i Halle Berrys regidebut då MMA-fightern Jackie Justice kämpar med sina inre och yttre demoner i imaginära och reella oktogoner. En klassisk kampsportsfilm smockad med klyschor, men också ett ovanligt oglamoröst kvinnoporträtt som är väl värt att lyfta. Dock hade önskats mer knä och mindre relationsdrama.

Julen är snart här och med den familjevänlig julfilm. Det här brittiska äventyret är en julklapp där paketeringen är lyxig men innehållet inte riktigt håller hela vägen.

En tragisk true crime-historia från modevärlden blir i händerna på Ridley Scott (eller i klorna på Lady Gaga) till en lyxig dramakomedi som inte tar sig själv på alltför stort allvar.

Det är prunkande och förtjusande animerad underhållning och visst blir man charmad av magin – men ”Encanto” hade mått bättre av lite vassare handling och karaktärer, som hamnar i bakgrunden av det förtjusande magiska hus de bor i.

Karaktären Snake Eyes får en egen film i den här spinoffen till filmerna om G.I. Joe. Det märks en ambition att skapa en karaktär att engagera sig i men den ambitionen faller platt. Fighting och action är i fokus.

Vad är skräckfilmer mot verklighetens tolv pojkar instängda i en kolsvart grotta, översvämmad av monsunvatten, när syret börjar ta slut? “Free Solo”-regissörerna Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyi garanterar en nagelbitande filmupplevelse.

The Medium” har redan gjort succé i Asien och det är inte svårt att förstå varför. Den thailändske regissören Banjong Pisanthanakun (”Shutter”) förnyar genren genom att ge nytt liv till annars överanvända skräck-troper.

När den eklektiske Kenneth Branagh blickar tillbaka på sin barndom får vi en kärleksfull uppväxtskildring av klassiskt snitt. Tänk ”Roma”, ”Radio Days” eller för den delen ”Mitt liv som hund”. Här finns så mycket hjärta att man har överseende även med de mest hyperromantiserande tendenserna.

Vad vill vi egentligen uppnå med vår dyrbara, begränsade tid? Den frågan blir levande i musikalen ”Tick, tick…Boom!” om den Broadwayaspirerande Jonathan, som drömmer om det stora genombrottet.

Tysklands Oscarsbidrag bjuder på en udda men oväntat ömsint dramakomedi om drömmen om den äkta kärleken och jakten på att bli lycklig.