Precis som heteros fått decennier av Tom Hanks- och Meg Ryan-rullar så ska självklart homosexuella få sin beskärda del av romcoms, bra som dåliga. Denna tillhör dock den senare kategorin.

Stundtals är den efterlängtade Star Wars-serien fantastisk. Ewan McGregor lyser som ett ljussvärd i natten, men som helhet klickar det aldrig.

Löst baserad på den verkliga berättelsen om pensionärsparet som hittade en lucka i algoritmen i ett lotteri, och genom den lyckades vinna miljontals dollar som de använde för att få sin sömniga lilla småstad i Michigan på fötter igen. En rar men förutsägbar filmupplevelse.

Fångar utsätts för drogexperiment i Netflix nya medicinska fängelsethriller från ”Top Gun: Maverick”-regissören Joseph Kosinski. Med total oförutsägbarhet både underhåller och oroar den.

Det är inte lätt att göra något nytt med det trötta upplägget att växa upp och hitta sig själv men lovande Cooper Raiffs andra långfilm är en tänkvärd, lagom söt liten indie med stort hjärta.

”Father of the Bride” är en modern version av den gamla klassikern med samma namn. Men trots att dramat har sprinklats med lite nya idéer, och att det onekligen är välspelat på de flesta håll, är historien för platt för att engagera.

Ett litet spel för alla vuxna människor. Ta en shot för varje klyscha eller osmidig replik ni upplever på duken medan Gerard Butler är på sin hämndturné. Ni kommer att bli fulla och filmen blir roligare.

Sjuttiotal, eländiga hemförhållanden och en Ethan Hawke du får gnugga bort med ståltråd från näthinnan. Tio år efter ”Sinister” får Scott Derrickson till en till film som ringlar in sig på listan över samtidens bästa skräckisar.

J-Los fantastiska framgångssaga firas i denna dokumentär, som lutar mer åt det noggrant tillrättalagda tributfilmshållet än en intim “fluga-på-väggen”-upplevelse. Slutresultatet är dock en underhållande film som berör.

Rymdäventyret är ösigt, själva rymdhjälten rätt platt. Men sci-fi-referenserna duggar tätt och lär underhålla den vuxna publiken medan barnen roas av det mest fartfyllda Pixar-äventyret sen ”Superhjältarna 2”.

Mark Wahlbergs passionsprojekt faller platt, trots en lovande start med perfekta arketyper, härliga 70- och 80-talsmiljöer, och ett inspirerande, verklighetsbaserat livsöde.

En legend som Billy the Kid förtjänar självklart en påkostad, verklighetstrogen skildring på TV-skärmen. Men med tanke på hans rebelliska arv så hade han nog själv uppskattat en serie som vågade sticka ut en aning.

Feel good-dramat “Hustle” är basketfilmen som trots sin rollista inte handlar särskilt mycket om just basket. Istället är det vänskap och viljestyrka som står som dagens träningspass i denna förutsägbara med fina berättelse.

Inte så nytänkande som man kunde hoppats på, men nostalgifaktorn är hög när ”Jurassic World Dominion” avslutar filmserien. Colin Trevorrow siktar på att upprepa matinékänslan hos de gamla Spielberg-äventyr som han och många av oss växt upp med. Håll ut genom lite fånerier – sista timmen är kul popcornunderhållning.

”Grandmother” är ett ömsint porträtt av livet och döden som en del av det. Filmen är rätt lågmäld och puttrar stillsamt fram, men historien är samtidigt väldigt berörande.

Det bjuds på militäraction med budskap kring feminism, rasism och kapitalism i den här som koncept intressanta filmen. Dock är det mer ambition att få fram budskapet än kompetens att faktiskt göra ett filmiskt sevärt verk av denna ambition som präglar slutresultatet.

På ön Fire Island eller “gay Disney World” kan allt hända. Kickstarta Pride Month med härligt feel-good-komedin “Fire Island” som tacklar både hjärta och smärta i unga gaymäns liv.