Blodig satir om vår tids ängslan

Det hela börjar som en skränig hemmafest hemma hos rikemanssonen David. Det dricks bubbel och inhaleras diverse annan stimulantia och stämningen är lika mycket på topp som den är tryckt. Partyt urartar något när strömmen går och wi-fit slås ut. När sedan en person plötsligt dör utvecklas hela tillställningen snabbt till ett färgglatt splatterspektakel i klassisk whodunnit-anda.

I rollerna ser vi bland annat Pete Davidson, Maria Bakalova, Amandla Stenberg och Rachel Sennott. De spelar ett gäng sorglösa unga människor med för mycket pengar, känslor och gigabytes. Ingen av dem är direkt sympatisk, men deras inbördes relationer och konflikter blir ändå väldigt intressanta.

”Bodies Bodies Bodies” är regisserad av Halina Reijn. Och hon har här gjort en underhållande och härligt genreöverskridande film med högt tempo och ösig modern musik. Manuset av Sarah DeLappe är välskrivet och fyllt med ironiska referenser till den yngre generationens idéer om solidaritet, jämlikhet och rättvisa. Pikar ges till allt från diverse diagnoser och psykisk ohälsa, till den ihåliga strävan efter att vara politiskt korrekt, och inkluderande gentemot i princip alla. Det är en genomgående rätt hård ton, men spydigheterna levereras med glimten i ögat. Jag uppskattar satiren och det faktum att filmen så väl lyckas syna ängsligheten och samtidigt göra humor av den.

Fotot av Jasper Wolf är frenetiskt och kameran rör sig hetsigt från rum till rum på jakt efter karaktärerna. Mörkret skapar effektivt en klaustrofobisk stämning och genom att endast låta mobillampors sken visa dem och oss vägen blir det emellanåt rätt spännande, fastän aldrig riktigt kusligt.

Jag hade, som jag inledningsvis skrev, velat ha lite mer sting i både humorn och i de rysligare delarna. Och jag tycker tyvärr inte riktigt att Maria Bakalova kommer till sin rätt. Hon visade i ”Borat 2” (2020) på stor komisk talang, vilken trist nog är bortkastad här. Hon har rollen som iakttagare och är den som vi mest kan identifiera oss med, men karaktären är också väldigt trist. Överlag känns mycket av agerandet på flera håll rätt improviserat och skådespelet balanserar ibland på gränsen till överspel, men blir just därför också roligt.

Även om ”Bodies Bodies Bodies” stundvis kör på lite tomgång är det här, i det stora hela, en skön filmupplevelse. Filmen är ett sevärt satiriskt mysterium, som tar tempen på sociala spänningar och vår tids desperata strävan att göra, och vara, rätt i alla möjliga och omöjliga lägen.