”Darkness Falls” är långt ifrån en originell film. Storyn är lövtunn, och filmen påminner mycket om t.ex ”Jeepers Creepers”. Det är svårt att känna sympati för karaktärerna, och till slut är det skitsamma om de lever eller dör. Efter en lovande inledning går det bara tvärt åt h-e för den här filmen. Och frågan är, varför släpptes den ens på bio…?

Behöver vi verkligen en till historia om en lönnmördare som plötsligt utvecklar ett samvete eftersom hans gärningar hunnit ikapp honom? Nej, inte direkt, men ”Bangkok Dangerous” är hyggligt spännande trots en del pinsamheter och en träig Nicolas Cage.

Den kvinnliga powerduon som tränat våra skrattmuskler i ”Saturday Night Live” gör film om barn, föräldraskap och vänskap. Fast mest blir det en ljummen blandning mellan slapstickhumor hämtad från närmsta hood och söt sockervaddsromantik.

Jag har, liksom så många andra före mig, blivit Woody Allen-frälst. Det skedde ganska nyligen då jag av ren nyfikenhet hyrde ”Hollywood Ending”, och upptäckte den sköna humor och situationskomik denne snart 70-årige regissör fyller sina filmer med.

I trailern ser man en lugn och sansad Sandler be en flygvärdinna om ett par hörlurar, varpå han blir anklagad för att vara ohyfsad och höja sin röst.

Även om svensk skräckfilm alltid är ett sällsynt men välkommet inslag, så kan man förstå varför när man ser ”Vampyrer”. Det är så kasst, helt enkelt.