Maria Dahlstedt

Jag är kär. Kär i Italien och denna vackra historia som utspelar sig där. Kär även i den nedgångna villa (Bramasole) som Frances köper, under sin semester med resesällskapet ”Gay and away” (!), och låter rusta upp med hjälp av polska mer eller mindre kärlekskranka män. Det är här, som recensenten och författarinnan från San Francisco väljer att bygga upp sitt nya liv, långt ifrån otrogna ex, gravida väninnor och idétorkan framför flimrande datorer.

6 augusti. Lägg det datumet på minnet. Då har filmen ”Dag och Natt” med Mikael Persbrandt premiär. Det är en film om att älska, att vilja bli älskad och att inte våga älska. En sorgsen historia om att leva och att sluta leva. Här möter vi människors rädsla för lyckan, deras längtan och deras uppgivenhet.

En något trögstartad film om hur det är att vara ung, arg, kreativ och brådmogen i tvåtusentalets Sverige. Det bjuds på starka ögonblick och en del skratt, men filmen är framförallt en splittrad, ganska nervös och förutsägbar skildring av tonårsrelationer.