Sex år. Så länge har Tarik Saleh och hans produktionsbolag Atmo arbetat med vad som måste vara Sveriges mest ambitiösa animerade film någonsin. Sedan det började viskas om ”Metropia” för ett par år sedan har förväntningarna bara stegrats, för att kulminera när filmen valdes ut som invigningsfilm till filmfestivalen i Venedig nu i höst. Det är inte så konstigt egentligen, Saleh har nämligen inte bara valt ett smalt medium, den animerade filmen, utan också en genre som inte direkt hör till vanligheterna i landet: dystopisk science fiction. Oavsett om det är modigt eller vansinnigt så är det omöjligt att inte beundra Salehs vision. Men var det värt väntan? Både ja och nej. ”Metropia” är stundtals bedövande snygg och stämningsfull, men berättelsen håller inte hela vägen.

Om du vill ha blod, explosioner och långbenta kvinnor med stora bröst är det här filmen för dig. En äkta B-film som gärna hade fått innehålla lite mer girl power och lite mindre lesbiska sexscener men som helt klart är underhållande.

”Teza” är en dramatisk film om Etiopiens moderna historia berättad ur läkarens Anberbers synvinkel. Resultatet är en storslagen berättelse som både skildrar de större sammanhangen och den lilla människans försök att förbättra världen och sig själv.

Väntan är över, ”New Moon” uppföljaren till ”Twilight” är här och det är förstås en film fylld till bredden med romantik. Ibland svämmar det över men i det stora hela är det här en värdig uppföljare som bjuder på kärlek, spänning och snygga killar.

Jag har tålmodigt recenserat de senaste filmerna med Wallander som gått direkt till DVD. Jag har uppskattat dem, de har hållit en jämn klart godkänd kvalitet. Fast även för jämnt kan bli tråkigt i längden och det är inte utan att det känns som om manusförfattaren håller med mig.

Första Crank var ett underhållande stycke action som slutar med att Jason Statham faller mot en säker död. Uppenbarligen blir han bättre, något jag inte kan säga om filmen. Huruvida det i sin tur är en bra eller dålig sak är faktiskt inte så uppenbart som man skulle kunna tro.

En älskad barnbok bestående av fantasifulla bilder och färre än 10 meningar text har här gjorts om till film. När jag ser ”Till vildingarnas land” kan jag lätt förstå att det kan vara en magisk bok. Tyvärr översätts inte det till filmen.

Två nördiga losers drar ut på fotvandring och hamnar i en byhåla där illasinnade lesbiska vampyrer gör allt för att återuppliva sin bortgångne drottning. En komedi som vill vara både sexig, smart och rolig men som misslyckas med alla sina intentioner och därmed blir en långtråkig sörja, inte värd att avvara tid och energi på.

Fenomenet Judd Apatows senaste film är också hans mest ambitiösa. Berättelsen om en döende komiker blandar hans patenterade grova skämt med sentimentalt drama. Det är bättre än det låter. Men på tok för långt.

Bra skräck behöver varken vara extravagant eller dyr, något som redan Hitchcock till vår egen Tomas Alfredson visat galant och kultigt prov på. Visst är ”Paranormal Activity” Google-generationens svar på ”Exorcisten”. Mindre konsistens, mindre finess men likväl med fulländad ryslig effekt.

För alla som inte kan få nog av Peter Greenaway så kommer nu dokumentären ”Rembrandts anklagelser” som är ett komplement till hans film ”Nattvakten” som nyligen hade premiär. Från att från början ha varit något seg så byggs intrigen och spänningen upp och precis som Greenaway blir man nyfiken på vad som egentligen döljer sig i tavlan ”Nattvakten”.

Roland Emmerich tar i så han spricker för att göra ”2012” till en katastroffilm med extra allt. Det fungerar stundtals, men han lägger krokben för sin egen ambition genom att paketera den snygga undergången med sentimentalt slisk och obetalbart träig dialog.

På många sätt är en Helena Bergströms ”Så olika” en typiskt Colin Nutley-film. Men trots att vi känner igen mycket, tillför hon något eget, framförallt ett tempo. Det är högt och bra.

”Chéri” är ett trivsamt besök i Frankrikes la belle epoque och en tragisk kärlekshistoria med en komisk grund. Michelle Pfeiffer är på hugget som yrkeskvinnan som faller för sin väninnas son.

”Welcome” är ett starkt och välspelat drama om hur orättvist livet är för dem som flyr från krig. Det är helt omöjligt att se den här filmen om kärlek och vänskap utan att bli berörd. Dessutom är den ett viktigt debattinlägg om Frankrikes flyktingpolitik.