#SFF11 – Bruce LaBruce är för den icke insatte en kanadensisk fotograf och filmskapare som sedan debuten 1987 chockat och provocerat den amerikanska publiken med diverse udda bidrag inom queerkulturen, bl.a. konstnärliga filmer med gayporrinslag. Här får vi följa den frigjorde, högst originella konstnärens arbete och hur det påverkat queervärlden.

#SFF11 – ”Cuchera”-regissören Joseph Israel Laban är en nyhetsman och dokumentärfilmare som tidigare gjort en dokumentär på samma ämne, en hyfsat polerad sak, och nu ville göra om den. Skitigare. Med en förhoppning av att avskräcka de som riskerar hamna i samma situation. Det vore väl själva fan om han inte lyckats.

#SFF11 – Jag älskar kvinnor. Jag pratar inte ytligt, inte skönhet (även om det naturligtvis också är en del av sanningen), utan om den styrka som slår hårdare än tusen mäns. Den styrka som är stommen i ”The Source”. Den styrka som är en viktigt orsak till varför den här filmen träffar så rätt.

#SFF11 – Att Chastity Bono, dotter till Sonny & Cher, skulle byta kön blev inte oväntat förstasidesstoff i helylle USA. I den här dokumentären får vi följa bröstoperationen, hormonbehandlingarna och hur de påverkar Chaz och inte minst sagt flickvännens vardag. Det är lite spretigt och moraliserande men ändå intressant och sevärt.

#SFF11 – En ö utanför Sicilien och en familj i förändring. Fiskenäring ställs mot turistindustrin som ställs mot afrikanska flyktingar. Många ingredienser som leder till en ojämn film där rollfigurerna är för schablonartat tecknade.

#SFF11 – ”The Innkeepers” är en skräckkomedi med fokus på det senare. Sara Paxton är härligt vimsig, Kelly McGillis ett trevligt återseende – men söker du spänning är det här inte filmen för dig.

#SFF11 – Ibland överträffar verkligheten dikten. ”Project Nim”, en dokumentär om schimpans som uppfostras som människa, är en sådan. En fantastisk men samtidigt tragisk och gripande historia om hur människan återigen sviker och utnyttjar ett av naturens barn.

#SFF11 – En blåsfisk ser till att två brustna hjärtan möts och kärlek uppstår. ”Blowfish” är en taiwanesisk pärla som är söt utan klichéer.

#SFF11 – Det är alltid befriande att se barnskådespelare som lyckas bevisa sig själva som äldre. Både Freddie Highmore och Emma Roberts är suveräna i den här indiefilmen som är både söt och charmig men tyvärr lite för mycket typisk – indiefilm.

#SFF11 – ”Medan vi faller”-regissören Matthieu Kassovitz har inte bara skrivit manus, han regisserar och agerar även huvudrollen i detta politiska, enormt stilsäkra och välgjorda drama som är en 135 minuter lång nagelbitare.

#SFF11 – Blå är koden som ljuder vid akut livräddning. Blå kod är även känslan som genomsyrar filmen. Blå kod är vad filmen förväntas sätta sin publik i, enligt filmfestivalens programtidning. Det är ingen tvekan om att denna starka känsla är vad ”Code Blue” effektivt arbetar emot.

#SFF11 – När tonåringar ska skildras på film blir det oftast antingen översnyggt paketerat i Hollywood-stil eller rejält deppigt och melankoliskt. Det här polska dramat tynger på det sistnämnda och även om här finns några intressanta iakttagelser av livet som frustrerad tonåring så blir det alldeles för eländigt, gapigt och jobbigt att kolla på.

#SFF11 – I dokumentärfilmen ”The Bengali Detective” får vi följa privatdetektiven Rajesh Ji och hans team som försöker lösa Kolkatas brott när polisen sviker. Allt ifrån mordgåtor till försäljning av falskt schampo ingår i deras uppdrag. Men vi lär också känna Rajesh privat där hans kärlek till familjen är det viktigaste.

#SFF11 – Så här är det, att jag är lagd åt det hypokondriska hållet, och därför är det sällan helt lätt att se en film om aktiv dödshjälp, speciellt inte när det till större delen handlar om människor döende i cancer.

#SFF11 – I ”Buck” möter vi verklighetens ”Mannen som kunde tala med hästar”. Buck Brannaman reser runt i USA nio månader om året för att lära människor hur man handskas med hästar. Eller som han uttrycker det ”Jag lär inte människorna att hantera sina hästproblem, jag lär hästarna att hantera sina människoproblem”.

Den näst sista delen i Twilightsagan lär inte göra många människor glada, förutom såklart de mest inbitna fansen. För även om man uppskattar de tidigare filmerna i serien, infinner sig känslan: Var det här allt?

#SFF11 – Romantik på film har en tendens att bli överdramatisk och pretentiöst eller Hollywood-sliskigt och sockersött. I ”Like Crazy” har man dock träffat huvudet på spiken med en nästan outhärdligt smärtsam skildring av hur ett dömt långdistansförhållande tär på två unga, naiva människor.