Som så ofta med skräck så är den mest effektiva ju mindre man visar. Roman Polanski hanterar greppet mästerligt i den klassiska konspirationsrysaren där vi med frustration och sympati följer Mia Farrows stackars Rosemary.

”The Square” ger en otroligt stark och ärlig inblick i människors längtan efter frihet. Bilderna mår vara röriga emellanåt, liksom strukturen en aning diffus, men samtidigt är det här ett oerhört gripande stycke dokumentärfilm, skapad med ett sådant patos att man som publik inte kan värja sig.

”The Shield” var serien som verkligen satte kabelkanalen FX på kartan. Ett ack så vågat och kontroversiellt snutdrama där huvudkaraktärerna mer eller mindre bestod av ett gäng kompromisslösa antihjältar. Inte en helt vanlig polisserie med andra ord. ”The Shield” skänkte dock ändå tillräckligt med hjärta och mänsklighet till sina karaktärer för att vi som tittare skulle, inte endast känna och sympatisera med dem, utan till och med heja på dem och stå troget på deras extremt ifrågasatta sida.

En barnslig vuxensaga innehållande mirakler, magi och flygande änglahästar. ”Winter’s Tale” är ett obegripligt hopkok av väldigt mycket. Ändå, eller kanske just därför, lyckas filmen varken fängsla eller beröra med sin berättelse om kampen mellan gott och ont.

Fragmentariskt berättad och taffligt utförd är det svårt att se ”I, Frankenstein” bli en ny franchise á la ”Underworld”. Kvalitetsskådisar som Aaron Eckhart och Bill Nighy till trots, blir det inte mer än en B-action som passat bäst att gå direkt till TV.

Kulturkrocken isländsk by och heavy metal är upplägget i det här starka dramat om en ung, rebellisk kvinnas försök att hantera sin brors död. En unik, välspelad film som undviker stereotyper och är gripande samtidigt som den förmedlar en strimma hopp och glädje.

Berlin Film Festival 2014 – Den första långfilmen i 3D från lilla landet lagom är på många sätt ett äventyr i världsklass för hela familjen. En och annan bristande karaktärsskrivning sänker omdömet men filmen är trots det – med en vacker allegori för döden – mycket godtagbar underhållning för stunden.

Vansinnigt underhållande och mästerligt spelad, om fiffel och båg i en übercool 70-tals miljö, är ”American Hustle” att jämföra med briljanta ensembleverk som ”Maffiabröder” och ”Boogie Nights”. Bale, Adams, Cooper och Lawrence är alla en fröjd att se.

”Flicka och hyacinter” är en komplex historia som ligger långt före sin tid både i form och i ämnesval.

Baserad på den sanna historien om mobiltelefonsförsäljaren som över en natt blev operastjärna, är ”One Chance” en rätt klyschig askungesaga som man sett upprepade gånger tidigare. 
Samtidigt verkar filmen heller inte ha andra ambitioner än att sprida lite värme för stunden och lyckas också (på ytan i alla fall) pricka in alla toner rätt och därmed bli både riktigt rolig och berörande.

Berlin Film Festival 2014 – Richard Linklater fortsätter att imponera. ”Boyhood” är genomgripande bra, mänsklig och högst idiosynkratisk.

Berlin Film Festival 2014 – Svensk dokumentärfilm har grott sig starkare de senaste åren med nya namn inom genren. Ett av tillskotten, Göran Hugo Olsson, har gjort en tänkvärd film som berör hela mänskligheten.

Berlin Film Festival 2014 – Hans Petter Moland och Stellan Skarsgård leker mördarleken och gör parodi på den nordiska identiteten i nya samarbetet. I ”Kraftidioten” slår det gnistor när grovkornig humor om Stockholmssyndromet och högerpolitik presenteras.

I genren ”Leksaker som blir film” får både ”G.I. Joe” och ”Transformers” lite oväntat råpisk av en miljard färgglada små beståndsdelar i plast från Danmark.

Berlin Film Festival 2014 – När en självmordsbenägen kvartett hamnar i centrum på en dramakomedi blir det lite som en ”Breakfast Club” för vuxna. Men det dippar till och ”en för alla, alla för en”-mentalitet känns kraftigt simplifierad.

Berlin Film Festival 2014 – Tävlingsfilmen ”’71” är en myllrande och tjusig krigsskildring som ömsom imponerar med ett tidstypiskt sceneri och ömsom sätter igång tummrullningarna.

Napoleon Dynamite. Den mannen, denna underliga tonåring i en amerikansk småstad, med en underlig familj, livlig fantasi och tonårsproblem i skolan, honom har jag hört mycket gott om. Och varför tvivla? Jag är oerhört förtjust i underliga saker. Men ibland räcker inte underligheterna hela vägen, och trots att ”Napoleon Dynamite”, filmen, har sin ljusa stunder, känner jag att den mest av allt är ganska överskattad.