Berlin Film Festival 2014 – George Clooney är tillbaka som regissör och gör en film om konstens viktiga funktion i samhället. Resultatet är en lullig komedi som inte behärskar temat.

Yves Saint Laurent, en av vår tids största modeskapare, var kontroversiell både i sitt modeskapande och i sitt sätt att leva. Men tyvärr är filmen väldigt lite rock’n’roll och inte så mycket för stora känslor överhuvudtaget.

Johan Renck ger av sin briljans till sitt hemland och jag kan inte annat än jubla. Hans gangsterdrama är snyggt, spännande, skruvat och har en helt fantastisk ensemble, den som sticker ut mest är Gustaf Skarsgård som ärkegrobianen Karl.

Joel Kinnaman kunde ha gjort sin Hollywooddebut i betydligt sämre sammanhang. ”RoboCop” är en hyfsad actionfilm som skulle ha tjänat på mer hjärta och mindre mekanik.

Peter Magnusson repriserar sina tre karaktärer från TV-serien ”Blomstertid” och briljerar stundtals, i en komedi som borde ha skippat metaperspektivet och varit noggrannare med den tredje akten.

Sex är inte ett alldeles enkelt på film. Det kan lätt bli fånigt eller fel, vare sig det ska göras sexscener eller om ämnet en del av handlingen. I ”Thanks for Sharing”, en dramakomedi om några sexberoende karaktärer och människorna i deras närhet, lyckas man lyckligtvis undvika några större dumheter, och de problem som filmen faktiskt har grundar sig i helt andra saker. Som dessutom stör bara litegrann i denna lättglömda men trevliga historia.

GIFF 2014 – Juliette Binoche tar täten och är fisken på kroken i ett drama om valet mellan föräldraskap och karriärvägen med kort brännvidd. Men trots ett par omskakande och gripande scener blir det tyvärr aldrig genomklokt.

Mästerregissören Stanley Kubricks näst sista film lade an siktet på Vietnamkriget och målade upp det som ett helvete som korrumperar dess stackars soldater. Filmens första del på träningslägret är tveklöst den starkare men filmen som helhet är ett välgjort och välspelat hantverk med en påtagligt obehaglig atmosfär.

GIFF 2014 – Dokumentär om teaterns mästare och den enda svenska regissören som nominerats till nio Oscarstatyetter. I ”Trespassing Bergman” får branschfolket kliva in i huset som Bergman levde i till sin död bland raukarna på Fårö och möta cineasten som sägs ha plöjt igenom tre filmer per dag. En varm porträttskrivning blir dock lidande när restprodukter återförs.

GIFF 2014 – Svensk independentfilm växer inte på träd. Andreas Öhman stack dock iväg till New York och spelade tillsammans med TV-serieförfattaren Per Gavatin och ett nedbantat team in vad som kom att bli ”Remake”. Det visade sig vara ett lyckat samarbete som resulterat i ett annorlunda triangeldrama.

GIFF 2014 – ”Pionjär” börjar på topp för att sedan ständigt dala nedåt. Regissören Erik Skjoldbjaerg kunde ha gjort en storslagen nordisk konspirationsthriller, istället utvecklas den mer till en medioker amerikansk dito. Efter en lång dipp i mitten tappar jag intresse för handlingen, det kan sen inga b-filmsexplosioner i världen ändra på.

GIFF 2014 – Snippa, vulva, kissimurra. I det liberala Tyskland ger sig en 18-åring ut på en inte så sanitär kroppslig resa. Det här är något i en klass helt för sig. Men är det bra? Jag känner mig kluven.

GIFF 2014 – ”Short Term 12” är ett starkt indiedrama om de som får armbåga sig fram i livet. Många gånger är den besvärlig att ta sig igenom på grund av intensiva, lavinartade känslor men ibland stagnerar den vilket följaktligen ger avtryck på betyget.

GIFF 2014 – Kanadensaren Jason Reitman har regisserat komedierna ”Up in the Air”, ”Young Adult” och ”Juno” men överraskar nu med en klassisk Hollywood-melodram som låter Stockholmssyndromet stå i centrum. ”Labor Day” är inte lika nykter som föregångarna men når ändå upp till en hög skala på termometern.

GIFF 2014 – Det tog sin lilla stund för den kraftigt försenade filmatiseringen av Håkan Nessers populära roman från 2002 att nå bioduken. Nesser-fans kommer gilla att få återbesöka Mauritz och Elonsson i 60-talets Kumla med ljuv tonårsromantik till tonerna av Bob Dylan. Den fina kärlekshistorien berör men adaptionen känns stundtals klumpig i det bantade filmformatet vilket bidrar till att filmen aldrig riktigt lyfter.

GIFF 2014 – Vid 80-års ålder och med ”Rosemary’s Baby”, ”China Town” och ”Pianisten” i bagaget behöver stjärnregissören Roman Polanski ingen närmare introduktion. I det senaste påhittet bjuds vi på förhäxande dramatik.

GIFF 2014 – Både huvudrollsinnehavaren Amrita Acharia och regidebuterande Iram Haq lyfter detta tunga drama om en singelmamma som slits mellan familjen och en desperat jakt på kärlek. Tyvärr så lägger filmen mycket fokus på en svårköpt kärlekshistoria och Ola Rapace kämpar med en klyschig douchebag till karaktär.