Bergman hade ett arkiv med 1500 stycken filmer sorterade från A till Ö. På den stora filmkonstnärens filmhylla fanns regissörer som Michael Haneke, Alejandro Gonzales Iñárritu, Tomas Alfredson, Woody Allen, Martin Scorsese, Lars von Trier, Ang Lee, Wes Anderson, Francis Ford Coppola och Daniel Espinosa representerade. I tv-serien ”Bergmans video” som sändes på SVT under hösten 2012 i sex delar var det ingången till att ett urval fick besöka hemorten.
Filmkritikerna Hynek Pallas och Jane Magnusson har klippt om materialet och i ”Trespassing Bergman” har man tagit fram en ny infallsvinkel. Nu diskuteras inte de medverkande regissörernas egna filmer överhuvudtaget – här är det Bergman som ska skina. I ”Bergmans video” utgick varje avsnitt från ett ämne besläktat till regissören och hans alster. Där avhandlades rädsla, tystnad, döden, utanförskap och humor. I filmversionen är strukturen lite mer lös. I den nya utgåvan där Pallas och Magnusson ändrat om frågar jag mig varför de strukit vissa segment men behållit andra. Det klipps kors och tvärs utan ett konsekvent mönster. Den som följde serien kommer känna igen en hel del men även få se en del nytt material som borde ha stannat kvar på kladdpappret.
”Trespassing Bergman” är som en filmklubb där de medverkande går igenom film för film i kronologisk ordning. Från ”Sommaren med Monika” till hans stora magnum opus ”Fanny och Alexander”. På ett finurligt sätt lotsar regissörerna in oss på svensk filmhistoria via dagens stora filmmästare.
Dokumentären innehåller några oförglömliga stunder där Lars von Trier talar om Bergmans kuk, spekulerar kring hans masturbationsvanor och rent ut av förbannar honom för att aldrig ha svarat på ett enda av hans beundrarbrev. Alejandro Gonzales Iñárritu blir så betagen av att stå på samma mark som sin stora förebild att han beskriver det som att vara i filmens Mekka. Det är många gånger rörande att se när den personliga relationen till Bergman uttrycks, likaså roligt, men mycket av tilldragelsen ligger också i att få ta del av det unika arvet som inte är tillgängligt för allmänheten.
Jag är försiktigt positiv.
