Vad skulle du göra med oändligt med pengar? Frågan har väl någon gång fascinerat oss alla. Ella Lemhagen ger både trovärdiga och tänkvärda svar i sin filmatisering av ”Pojken med guldbyxorna”. Lekfull verklighetsflykt och vuxen action gör en inte helt lyckad mix, men sensmoralen går hem oavsett ålder.

Det blir ofantligt inspirerande om livet, musiken och skapandeprocessen när punkpoeten Nick Cave blickar tillbaka på sina 20 000 dagar på jorden.

”Teenage Mutant Ninja Turtles” är inte provocerande usel, givetvis beroende på hur lättkränkt man är. Jag skulle rekommendera att lägga förväntningarna någonstans i trakten kring ”menlös”, ”oväsentlig” och ”meh”.

”Herrar föredrar blondiner” är en film som gör allt den lovar att göra. Filmen bjuder på musik, skratt och romantik. Marilyn Monroe är kanske mest känd för den karaktär hon är i den här filmen, oskyldigt flickaktig men med ett öga för diamanter.

Detta är en film som man vill älska, men för mig blir ”Hur man får en miljonär” inte mer än ljum underhållning. Det är klart att man måste sätta det hela i perspektiv. Det är en välgjord film med tre intressanta skådespelerskor, som trots det lämnar mig något besviken.

”Flickan ovanpå” är en intressant film som tar en hel del risker. Det är inte som vilken komedi som helst med Marilyn Monroe, den utforskar ångesten av en man som slits itu av sitt samvete och sina lustar.

The National består av två brödrapar. Gitarristerna Aaron och Bryce Dessner samt trummisen och basisten Bryan och Scott Devendorf. Sedan har vi sångaren och frontmannen Matt Berninger som står i rampljuset utan en bror vid sin sida. Men faktum är att Matt har en bror, Tom, som nu har gjort den här dokumentären som handlar om just brödraskap och att känna sig misslyckad.

Med den delvis självbiografiska ”Almost Famous” berättar regissören och manusförfattaren Cameron Crowe om sin tid som tonårig skribent hos prestigefyllda Rolling Stone Magazine. Det är välgjort, fyllt av hjärta och laddat med gungig energi.

”What If” är en ganska typisk romantisk komedi som lyfter lite tack vare tydliga ambitioner och en vilja att vara något mer. Dock bär tyvärr inte ambitionerna riktigt så långt som jag tror tanken från början var, varför det hela till sist inte blir till så mycket mer än en fin liten film om klassiska kärlekskomplikationer.

Ta skydd! De flygande hajarna biter i Det stora äpplet i uppföljaren till 2013 års oväntade snackis. Mellan förstörda monument och heroiska brandtal om New York-andan finns här precis lika mycket billiga effekter, stelt skådespeleri och hajslakt som sist.

Vigilanten i Starling City, Arrow (eller Green Arrow, som karaktären heter i serietidningarna, gissningsvis omdöpt här för att lättare kunna tilltala verklighetens människor), är skurkarnas skräck med pilbåge, ett tydligt mål och en skoningslös attityd. Skoningslös är också själva TV-serien, stundom smärtsam att följa. Absolut inte på ett bra sätt.

Filmen som blev en massiv succé på 80-talet och har hyllats i årtionden har en del att leva upp till. Lägg därtill att den anses ha revolutionerat den romantiska komedin. Men det är inte så svårt att lista ut varför denna romcom har uppnått sådan status, den är inte bara romantisk och rolig utan dessutom intelligent och minnesvärd, något som tyvärr är relativt sällsynt i genren.

Efter att ha tagit över jorden påbörjar Marvel nu sin annektering av rymden med ett trivsamt och lagom humoristiskt äventyr, en färggladare ”The Avengers” om man så vill. Fast med ett roligare persongalleri.

Barndomens
favoriter bland rövsparkande reptiler fick inte oväntat en otecknad filmversion
där våra gröna hjältar gjordes rättvisa av Jim Hensons skapelser. Tyvärr klickar
filmen aldrig till trots visst underhållningsvärde.

Detta är en vacker och väldigt annorlunda berättad liten saga om artöverskridande vänskap bland småkryp. Något för lång kanske i slutändan, men otroligt fin och fängslande likväl.

Medan första ”The Purge” var en besvikelse trots spännande koncept så vågar uppföljaren ta ut svängarna mer och utveckla samhällskritiken. Aningen ojämnt blir det men fortfarande en ovanligt sevärd uppföljare som rör sig utanför skräckfilmens klyschor.

Jämförelsen är oundviklig. Brett Ratners actionrulle vann enkla bonuspoäng när ”The Legend of Hercules” som kom i våras var en riktig kalkon. Men här finns ändå lättillgänglig charm i form av hederlige Dwayne Johnsons och hans imponerande rövarband.