Långt innan ironiska mustascher, T-shirts och handsnidade köksknivar, skapade den 19-åriga Helen Schiller, med Ben Stiller i regissörsstolen, ett imponerande, pricksäkert och pinsamt porträtt av Generation X. Stundvis är det så plågsamt att beskåda att jag bara vill gömma mig under filten. Inte enbart för karaktärernas överspel, utan också för att de fångat hur överdrivet, men synligt omedvetet, hårt man i 20-årsåldern jobbar för att verka cool.

Will Smith och Margot Robbie lurar kläderna av varandra i en kuppfilm som vill vara het och briljant men mest bara är bagatellartad.

Svensk bröllopsfars som tyvärr inte får fart förrän mot slutet och då är det för sent. ”I nöd eller lust” är en film om nöd snarare än lust och dessutom, sin stjärnspäckade ensemble till trots, inte särskilt rolig någonstans.

Den anrika animationsstudion Studio Ghibli må vara på nedgång, och dess främsta posterboy Hayao Miyazaki pensionerad, men än har de kraft att skapa säregna sevärdheter. Det bevisar Isao Takahata med studions senaste verk som blandar kraftfull animation med feministisk folksaga.

Det är lätt att radda upp minnesvärda bröllopskomedier. Sedan
finns de man gärna glömmer. Detta är en av dem. Om din typ av humor inte är
Kevin Hart som imiterar Eddie Murphy och en hund som slickar jordnötssmör av
testiklar.

Andra filmen om Köpenhamnspolisen Carl Mørck är snyggt producerad och hyfsat bra spelad. Men berättelsen engagerar aldrig, manuset brister och utnötta deckarklyschor används med tveksamt resultat. Det här är en uppföljare gjord på rutin.

När Disney tar sig an en mer komplicerad Sondheim-musikal är det inte konstigt att resultatet blir något som faller mellan stolarna. ”Into the Woods” verkar ha en trogen skara fans, men för en oinvigd är det svårt att navigera mellan det överdrivet teatrala introt, som knappast tilltalar vuxna, och den framväxande satiren som den yngre skaran har föga glädje av.

”Moulin Rouge” kom året innan och blev både en kritiker- och publikfavorit och öppnade upp för en comeback för musikal-genren. Sen kom ”Chicago”, en sämre film enligt många som förfärades när filmen gick och vann hela sex Oscars. Men ”Chicago” är en bra musikalfilm, ibland riktigt bra.

Suggestiv spänning och krypande obehag möts i denna enkla men mycket otäcka filmiska mardröm. ”It Follows” är med sitt effektiva foto och kusliga musikaliska ledmotiv en otroligt skrämmande skräckfilm som garanterat kommer bringa dig kalla kårar och störa din nattsömn.

Ett gripande och stundvis lätt sentimentalt drama om vår historia och vikten av att inte glömma den. ”Woman in Gold” är en angelägen film om personlig upprättelse, men handlar samtidigt om en tragedi som drabbade hela mänskligheten.

Det är aldrig ett bra tecken när filmbolag skjuter på releasedatum. Att som i det här fallet låta filmen ligga i malpåse i drygt två år och dessutom byta studio innan den går upp på duk är rimligtvis ett ont omen. Ändå är ”Seventh Son” inte fullt så värdelös som man kan tro. Snarare harmlös dussinfantasy gjord med gott humör.

Har du ännu inte upptäckt den förträfflige Svampbob Fyrkant? Grattis – du har många animerade säsonger att ta igen, plus en härlig långfilm. Obs: det här är inte den långfilmen.

”Top of the Lake”, ”Mildred Pierce” och ”The Honourable Woman” är alla skickliga miniserier från de senaste åren där en kvinna har huvudrollen, ”Olive Kitteridge” en annan. Ett vardagsrealistiskt och osentimentalt drama som är mycket starkt och modigt med en fenomenal Frances McDormand i titelrollen.

Välskrivna dialoger och fantastiska skådepelare i de viktigaste rollerna lyfter denna egentligen rätt sedvanliga romantiska historia som inte direkt bringar med sig något nytt. Dock är sagan otroligt vackert berättad, med lika enkelt som fint budskap och kommer utan tvekan förtrolla både liten och stor.

En av Quentin Tarantinos favoritslashers är inte oväntat en
ganska löjlig B-film med gott om dumt beteende, dåligt skådespeleri och
klyschor. Men för fans av genren finns det nog med splatter och nostalgi för en
skön Valentine-skräckis.

Dyster svensk diskbänksrealism som utspelar sig i den vackra norrländska landsbygden. Delvis baserad på verkliga händelser är ”Flocken” en mörk och engagerande, men framförallt mycket viktig, film som handlar om hur gemenskapen i ett samhälle kan vändas emot den som allra mest behöver dess stöd.

”Big Eyes” är ett vackert, underhållande och otroligt gripande drama med verklighetsbakgrund. Tim Burton kliver ur skuggorna och berättar en djupt berörande, men till sist ändå hoppfull historia i vilken männen dominerar, kvinnor kuvas och konsten ifrågasätts.