Trots en hel rad med begåvade skådespelare i huvudrollerna och en behagligt morrande Kevin Costner som slår in skallar på löpande band, håller inte “Criminal” ihop. Ett sedvanligt uselt manus och en superskurk som klivit ut ur en ratad Bondfilm sänker ett på pappret ganska lovande thrillerbygge.

Om handlingen i ”Lost in Translation” parade sig med premissen för ”Måndag hela veckan” och ”Cloud Atlas” tog på sig gudfaderskapet för avkomman, ja, då skulle resultatet se ut ungefär exakt precis på pricken som ”Kungens hologram”. Tjusigt och småputtrigt, med andra ord.

Dokumentärfilmaren Jon Greenhalgh lyfter fram en gränslöst fascinerande berättelse som är så förbluffande, otrolig och bisarr att man hade avfärdat allt som krystat trams om det vore fiktion.

Ingen sann katastrof utan en Hollywood-filmatisering. Gruvolyckan i Chile 2010 är sannerligen gripande, men filmen sänks av vittvättad casting, engelskspråkig dialog med accent, usel dialog och platta karaktärer.

Med djungeldjur, glada färger, flygande tärningar och leende Robin Williams på filmfodralet hyrde många föräldrar hem filmen ”Jumanji” i mitten av 90-talet, efter att ha fått intrycket av att den skulle vara en fartfylld och underhållande äventyrsfilm för hela familjen. Inte kunde de veta vilka mardrömmar den skulle ge deras barn.

Senaste nytt från Netflix-land: Ricky Gervais namn på affischen lovar inte automatiskt en underhållande film.

I DC:s nya superhjälteserie möter vi Clark Kents kusin Kara Danvers (Melissa Benoist) som Supergirl. Vad som i början ser ut att falla platt mot marken med fånig dialog, löjliga skurkar och farligt många fallgropar lyckas på något sätt ändå vända på skutan och skapa en medryckande, om än svajig, och underhållande historia.

”The Girlfriend Experience” skildrar en värld du trodde att du visste något om.

Ännu en amerikansk romantisk komedi som inte lyckas vara varken särskilt rolig eller romantisk. Stora namn som Julia Roberts, Jennifer Aniston, Jason Sudeikis och Kate Hudson är ändå värda att se, men annars finns inte mycket att hurra för i denna film om moderskapets våndor och fördelar.

Kristian Petris dokumentärfilm om hotellet som fenomen är en behaglig men småsömnig meditation som nätt och jämnt fyller ut sin anspråkslösa speltid.

Att kungen av maffiafilmer skulle leverera en färgstark TV-serie om 1970-talets musikscen tillsammans med Mick Jagger kanske inte många väntade sig. Och visst, den är inte utan brister men tillräckligt stark, välspelad och spännande för att man vill se mer.

Ett otippat möte mellan USA:s president och självaste ”Kungen” har förevigats i ett ovanligt populärt foto. ”Elvis & Nixon” ger oss en version av hur det gick till – ett återberättande som sker med så mycket humor, bisarra detaljer och perfekt leverans av skådespelarduon Shannon och Spacey, att ett permanent leende infinner sig.

”Hunt for the Wilderpeople” lyckas vara rolig, underhållande och fartfylld samtidigt som ämnet i botten – ett fosterbarn som ingen vill ha – ger filmen den djupare mening den är i behov av. Den bitvisa tramsigheten vägs upp av ett värmande patos och vinnande karaktärer.

Marvels cinematiska universum har mognat och bröderna Russo träffar helt rätt ton. En film med skarpladdad action, humorn på rätta stället, spännande nya förmågor och mycket plats åt eftertanke. Joss Whedon får ursäkta, men den bästa Avengers-filmen hittills heter ”Captain America: Civil War”.

I dramakomedin ”Ghost World” levandegör Terry Zwigoff den komplexa huvudkaraktären från Daniel Clowes kultserie med samma namn. Resultatet är en sorgsen, rolig och skarp film om att försöka undvika vuxenlivet.

I denna dystopiska värld baserad på J. G. Ballards 70-talsroman finns ingen plats för realism, utan överdrivet absurda situationer tar över berättelsen. Här finns samhällskritik och humor för dem som är så lagda, dock långt ifrån sådan som passar alla. Det stilistiskt intressanta väger upp det allt mer utflippade läget, som gör berättelsen aningen för fragmentarisk för att hålla ihop mot slutet.

Svindlande stormscener, en minst sagt spektakulär berättelse och snygg produktion ger bra förutsättningar. Tyvärr lever Disney upp till förväntningarna och dränker hela inrättningen i sirap och sorgsna trumpeter.