Vinterns perfekta dejtfilm varvar kärleksdrama med sci-fi-spänning på ett ödelagt rymdskepp. Upplägget är rätt unikt, men trots att ”Passengers” snuddar vid intressanta, existentiella frågor stannar ambitionsnivån vid en underhållande popcornfilm – varken mer eller mindre. Snygga och charmiga huvudroller är bara ett plus.

”Why him?” blandar högt och lågt, men med bra skådespelarprestationer och en liten gnutta hjärta klarar den godkänt utan några större problem.

Långt från alla jediriddares vakande ögon och trygga beskydd utspelar sig ett krig vi inte fått se förut. Ett vildsint uppror befinner sig på sin lägsta punkt, och desperationen är större än någonsin.  ”Rogue One” är snygg, actionpackad, och omfattande, men problemen finns i historieberättandet.

En varning till dig som har tänkt att se ”Skam”: den norska ungdomsserien är skikkeligt beroendeframkallande. Med örat mot ungdomens plingande mobiltelefoner berättar NRK:s succé träffsäkert om tonårens triumferande ögonblick och skamfyllda snedsteg.

Vi på MovieZine har länge följt filmskaparduon från Skåne, Andreas Climent och André Hedetoft, i deras snabba utveckling inom den svenska sci-fi-scenen. Deras långfilmsdebut ”Bieffekterna” är ett piggt tillskott till en genre som sällan representeras av svenska filmskapare.

Detta är en grymt spännande, snygg, klassisk, men samtidigt också helt unik svensk kriminalserie som överraskar både till yta och innehåll. ”Midnattssol” är en psykologisk thrillerföljetong som utspelas i en hänförande vacker miljö som alldeles för sällan skildras på film eller tv.

”Måste gitt” är en rapp, lekfull och driven kulturkrocksskildring där förortens baksida möter kulturelitens korridorer under tumultartade omständigheter.

Krigets sår är långt ifrån läkta i efterkrigstidens Polen. I Röda arméns spår lämnas både skadade soldater och skändade nunnor, men tack vare en ensam läkare kan de återfå sin tro på livet. Trots en brännande stark historia lämnar det styltiga berättandet aldrig rum för liv och ”Agnus Dei” förblir lika stram som sitt bildspråk.

Disneys senaste animerade skapelse är ett riktigt klassiskt äventyr ute på de stora haven – fyllt av pirater och eldsprutande monster. Den tuffa unga hjältinnan känns igen, men avsaknaden av kärleksvinkel är uppfriskande. Musiken är medryckande och trallvänlig, och kommer säkerligen att spelas om och om igen – personligen är jag dock inget fan av denna mainstream-pop som Disney lagt sig till med på senare år.

”Westworld” är HBO:s nya storsatsning. Och det har lönat sig. Serien har rönt stora framgångar. Välförtjänta sådana, ska tilläggas. Den bjuder oss på fantastiska miljöer, mångfacetterade karaktärer och en berättelse av episka mått.

I den femte filmen om vampyren Selene och hennes kamp mot de ap-lika varulvarna får vi se folk som inte kan dö försöka ha ihjäl varandra i två timmar. Det är jättetråkigt.

Från skaparna av ”Blades of Glory” snubblar detta okristna julfirande rätt in på biodukarna lagom till julbordssäsongen. För inget säger jul som kokain, 3D-printade genitalier och sex på kontorstoaletten. Jennifer Aniston, Jason Bateman och resten av kontorsgänget bjuder knappast på någon filmkonst för historieböckerna här men väl en trivsamt dråplig dagen efter-film att trösta sig med efter en blöt julfest.

30 år har gått sedan David Lynch kontroversiella deckare ”Blue Velvet” släpptes. En film som kan beskrivas på många olika sätt, bland annat som en pervers inblick i det djupaste av mörker. Men mycket har hänt i filmvärlden sedan 1986, och alla år av tortyrporr och meningslöst äckel på film har inte bara höjt ribban för chock- och skrämselfaktorn utan också gjort många av oss relativt immuna mot hemskheter på vita duken.

Multitalangen Donald Glovers nya humorserie utspelar sig i det vida gränslandet mellan medioker vardag och storslagna drömmar om framgång. Med torr humor klär den av sina karaktärers stereotypa masker för att avslöja människorna där bakom.

Det är svårt att inte tänka på andra filmer när man ser en film som ”Blue Jay”. Hur personlig handlingen än är för manusförfattaren så kommer man inte ifrån det faktum att man sett det förut. Med de förutsättningarna lyckas filmskaparna ändå att leverera en fin och sentimental film om två livsöden. Mycket tack vare Sarah Paulson, som spelar Amanda.

Nio år senare än tänkt får Palladino avsluta ”Gilmore Girls” som hon alltid önskat och hon gör det med bravur.

Omar Sy övertygar i den verklighetsbaserade historien om clownen Chocolat, som erövrade Frankrikes cirkus-scen under det tidiga 1900-talet.