Två av Frankrikes finaste skådespelare förenas i vad som skulle kunna bli en het erotisk thriller, men snubblar istället ner i en ljummen och melodramatisk soppa.

Gus Van Sant levererar en träffsäkert finstämd skildring med sitt hjärteprojekt kring serietecknaren John Callahan.

Trots härlig tyngd i eldstriderna blir Christian Gudegasts regidebut aldrig mer än lite personlighetslöst pang-pang utan vidare poänger.

Många filmer försöker men misslyckas med att komma undan med klyschan att det är ”insidan som räknas”. Men den här romantiska tonårsrullen är ovanligt tänkvärd med ett spännande upplägg trots att man inte vågar ta ut svängarna helt.

En efterlängtad filmatisering av en av Sveriges mest älskade författare är äntligen här. Men trots att ”Unga Astrid” bjuder på ett intressant och finstämt porträtt av Astrid Lindgren lämnar filmen tyvärr en del att önska.

Erik Poppe öppnar lika djupa som färska sår när han tar sig an att filmatisera massakern på Utøya och skapar en lika imponerande som problematisk skildring av det fruktansvärda dådet.

Vem är pepp på en film om en älskad, rar barnbokskaraktär från 1900-talets början som utspelar sig i modern tid och nu har en massa slapstick? Du borde vara det! (Konstigt nog.)

Sveriges representation i tävlingsfältet på Berlins filmfestival lämnar mycket att önska och bjuder trots häftigt bildspråk och en befriande huvudroll mest på en tradig och påfrestande upplevelse.

Rambo möter den stora potatissvälten i denna råa och skita skildring av ett mörkt parti i Irlands historia.

Vänlighet varar längst, är budskapet i denna familjefilm om en annorlunda grabb och hans nära och kära. ”Wonder” är en varm och hoppfull skildring av ett handikapp, som vill lära oss att se förbi ytan och lära känna människor på riktigt.

Det förflutna möter vår egen samtid i Christian Petzolds fascinerande iscensatta drama om migration bortom historiens vingslag.

Vem hade kunnat tro att en westernkomedi med miniatyrhästar och slapstick-humor skulle ligga till grunden för en av årets mest talande feministiska berättelser.

”Innan vintern kommer” ska enligt regissören själv betraktas som avslutning på den trilogi där föregående delar utgörs av ”Goda människor” (1990) och ”Jag är din krigare” (1997). Stefan Jarls återkomst till långfilmen är ett dystopiskt mardrömscenario som hade tjänat på en generösare speltid och en mer genomarbetad tredje akt.

Wes Anderson är tillbaka med ett nytt stop motion-äventyr med hundar som gör revolt i ett futuristiskt Japan. Kan ju inte bli annat än en fullpoängare.

Långt från allting suger i ”Everything Sucks!”, Netflix nya high school-serie som pricksäkert ritar in 90-talskänslan. Visst har den sina klyschor, men blir emellanåt charmigare och mer rörande än väntat.

Tillsammans med sitt filmteam och en mäkta imponerande grupp skådisar, står Ryan Coogler för den ultimata Marvel-filmen. Jag kan inte komma på något superhjältefilms-kriterium som inte uppfylls med högsta tillfredsställelse här. Förutom att vara visuellt slående, actionpackad och otroligt välspelad, så är ”Black Panther” mer jordnära och relevant än det mesta i sin genre.

Glenn Close spelar en av alla samvetslösa släktingar som misstänks för mord i Agatha Christie-deckaren ”Crooked House”. Den stora gåtan är dock hur den här filmen kunde bli så tråkig.