Den udda fågeln ”Mareld” vill vara skräckfilm och metaexperiment på samma gång, och kan på inga sätt beskyllas för att ta det säkra före det osäkra. Men korthuset rasar rätt omgående, och den kvardröjande frågan blir: Fanns det ens ett korthus på plats från början?

Alicia Vikander spelar huvudrollen i denna psykologiska neo-noir baserad på boken av Susanna Jones, om ett triangeldrama i Tokyo, 1989. En sällsynt ambitiös inramning av Japan och expattillvaron där, men utan nerven och intensiteten som berättelsen kräver.

Ring genast mamma och bjud med henne på bio. Lisa Aschan har gjort en varm och rolig dramakomedi med mycket igenkänning.

Den kanske bästa filmen på Stockholm filmfestival 2019 är en sällsam blandning av kärleksdrama, flykt mot Europa, tonårsuppror, och ett mysterium med övernaturliga toner.

”The Thing” och ”Annihilation” har fått ett barn och det är ”Color Out of Space”. Nicolas Cage måste ha insett när han gjorde ”Mandy” att det är i den suggestiva indie-skräcken som han verkligen hör hemma – för här gör han det åter igen med bravur!

”Sea of Shadows” är en stark dokumentärfilm som utan alltför mycket grafiskt våld visar upp ett oerhört vackert men laglöst kustland, där mexikanska karteller och kinesisk maffia som bäst håller på att utrota vaquitan, världens minsta val. Dessvärre får de även hjälp av forskare som anställts för att rädda valarna…

De senaste tillskotten i genren tokig kompiskomedi är Dave Bautista som hård machosnut och Kumail Nanjiani som sarkastisk uber-chaufför. En film med lagom dos humor och action men ett manus som kanske hade behövts Nanjianis vassa talang.

SVT:s nya dramakomedi bjuder genomstarka skådespelarinsatser och igenkänningsångest in till en upplevelse i kort format som ger mersmak. William Spetz och Anna Granath är Filip och Mona, en fin duo som ger oss både skratt och ett par tårar.

Finns det något mer skrämmande än barn med vapen? I Parisförortens slumkvarter är olika småkriminella grupper i ständig kamp om herraväldet och nykomlingen Stéphane får mycket att ta in på sin första dag i poliskåren. Filmen efterlämnar en känsla av hopplöshet för Montfermeil känns som en plats där ingen kan vinna.

Näktergalen sjunger om hämnd och ond bråd död i ”The Nightingale”. Den australiska regissören Jennifer Kent följer upp rysaren ”The Babadook” med en omskakande odyssé genom kolonialtidens Tasmanien.

Julstämningen är på topp i Paul Feigs senaste långfilm med Emilia Clarke och Henry Golding i huvudrollerna och bjuder dessutom på en aldrig tidigare utgiven sång av George Michael. Manuset är dock något svagt och lutar sig på många klichéer och stereotyper. Mycket av filmens charm kommer från protagonisternas varma personligheter och smittande leenden.

Den amerikanska remaken av danska, Oscarnominerade ”Efter bröllopet” är kanske mest känd för sin gender-swap. Hollywood-skimret som Michelle Williams och Julianne Moore tillför är också den största behållningen med filmen, som annars är en enda lång déjà vu-upplevelse.

Den verklighetsbaserade politiska thrillern om de tortyrliknande förhörsmetoder amerikanarna utsatte terrormisstänka för i eftermälet av 9/11, och som de senare inte ville kännas vid. ”The Report” är en hemsk men viktig berättelse som levereras sakligt och utan dramatik.

Roland Emmerich har goda avsikter när han vll hedra andra världskrigets hjältar, men han älskar också att vräka på med specialeffekter och högljudd action. Tänk ”Independence Day” fast från verkligheten.

”Dickinson” är annorlunda jämfört med de biografier och kostymdramer vi är vana att se. Den ackompanjeras av nutida musik och har många roliga inslag som överbrygger nutid och dåtid. Men serien känns lite spretig och skulle ha mått bra av mera substans under ytan.

Netflix nya originalserie belyser rasism, kapitalism, samhällsklasser och vapenhandel, genom ögonen på dagens unga. Med ledord om att världen inte förändras genom att man följer reglerna, ställs frågor om hur långt man egentligen är beredd att gå för sitt ideal.

Detta är en försiktigt skimrande liten pärla om den ryktbara amerikanska skådespelerskan Jean Seberg. Filmen är tyvärr rätt platt som biografi sett, men fängslar ändå, framförallt tack vare sin karismatiska huvudrollsinnehavare Kristen Stewart. Hon övertygar även när filmen inte lyckas göra det.