Femtioårig förortspappa får diagnosen Parkinsons sjukdom, och försöker hålla livet från att rasa samman. Henrik Schyffert regisserar Uje Brandelius självbiografiska manus, som med värme, vemod och musik tar upp livets stora som små ämnen. Personligt, starkt – och fullkomligt magiskt.

”Promising Young Woman” kan enklast beskrivas som en MeToo-hämnarfilm. När samhället inte kan erbjuda hjälp eller upprättelse får man fixa det själv, och Carey Mulligan gör det med bravur.

Det är högst oklart om Michel Houllebecq och Gerard Depardieu verkligen finner meningen med livet bland ångbad och vinflaskor i den här minst sagt skruvade metaproduktionen. För egen del hittar jag den Heliga Graalen.

”Till min dotter” är en unik dokumentär vars tillblivelsehistoria trotsar alla odds. En brutal ögonvittnesskildring från ett krig som fortfarande pågår.

Adrian är nydumpad och vilsen. Kan han vinna tillbaks sambon Hampus, eller förlika sig med misstagen han gjort under deras förhållande? ”Are We Lost Forever” är ett avskalat och intimt separationsdrama, som med små medel och stor träffsäkerhet skildrar smärtan som uppstår när kärleken tar slut.

Det suggestiva dramat ”Psykos i Stockholm” är absorberande i enskilda scener, men berättelsen svävar ut och hade behövt en strängare hand i redigeringen.

”Little America” är en antologiserie om att vara hemma men ändå känna sig utanför. Serien skildrar med värme ett mångkulturellt USA med riktiga människor och låter oss ta del av deras liv och drömmar. Det är otroligt berörande i det lilla enkla och de åtta fristående avsnitten håller överlag hög kvalitet.

Makoto Shinkai följer upp sin internationella megasuccé ”Your Name” (tidernas mest inkomstbringande animefilm) med en mer ojämn och splittrad berättelse. Det gör dock inte att de skyhöga känslotopparna känns mindre överväldigande.

En sammanbiten snut blir besatt av att finna sanningen bakom sin bortgångna hustrus otrohet i Hlynur Pálmasons stramt stiliserade psykodrama. Utsikten är vacker men berättandet känns lite väl dimmigt.

Namn som Robert Downey Jr, Antonio Banderas, Emma Thompson, Octavia Spencer och Rami Malek räddar inte detta skrov från att nästan helt kapsejsa. Nya ”Dolittle” är mest ett plottrigt hopkok av snygga bilder och gulliga djur, utan substans eller större finess. Den känns i sina bästa stunder lite trivsam, men är mest slöseri av min tid.

”Spies in Disguise” är en lättsmält, men snygg och sevärd spionhistoria. Det är väldigt actionladdat och hela tiden barnvänligt småkul. Filmen hade gärna fått vara lite mer vågad och ännu roligare, så att även vi vuxna hade haft större behållning av den.

Filmskaparen Kevin Smith är tillbaka med en film som blickar tillbaka på hela hans filmografi, men förlorar sig själv bland metareferenser, kändiscameos och slappa kukskämt.

Fem människor som samhället inte har behandlat som det borde får chansen att leva ut sina drömmar under de mest glamourösa omständigheter man kan föreställa sig. ”Catwalk” är en feel good-dokumentär av klassiskt snitt som kommer att beröra många biobesökare.

Skaparna M. Night Shyamalan och Tony Basgallop tar sig an ett obehagligt relationsdrama som ofta och vördnadsfullt flörtar med skräckgenren.

Äntligen är Guy Ritchie tillbaka där han en gång startade! Hans senaste rulle ”The Gentlemen” är ett våldsamt, väloljat och otroligt rappt gangsterdrama, som roar från start till slut. Så pass faktiskt att det döljer många skavanker på vägen.

Will Smith och Martin Lawrence återvänder efter nästan 20 år. ”Bad Boys For Life” är halsbrytande action, utmärkt kemi, en genomgående dumhet och en rejäl såpoperavändning. Men trots sina brister är den svår att motstå.

Prisbelönade författarna Roslund & Hellströms ”Box 21” är som tv-serie ett kaotiskt spektakel utan tonalitet där regissören tyckts injicerat skådespelarna med en liten dos botox.