Nya ”Charlie’s Angels” är en spionfilm utan vare sig ”Ocean’s 8”-elegansen eller Bondfilmernas lekfullhet. Tjejernas uppdrag att rädda världen påminner mer om ”Ensam hemma”-hyss. Några av actionscenerna är spännande men kan inte lyfta en i övrigt ojämn film som känns alldeles för lång…

Efterlängtade ”Frost 2” är en underhållande uppföljare, även om varken handlingen eller sångerna når upp till ettans nivå. Animationen är dock lika spektakulär som i första filmen, och de 103 minuterna håller uppmärksamheten hos stora och små.

”Peterloo” av Mike Leigh är ett storslaget och brutalt historiskt drama, väl värd att ses. Filmen är dock för lång för sitt eget bästa och stundvis en aning seg. Samtidigt vill jag ändå se mer av något, som jag hela tiden saknar.

”21 Bridges” är en ganska trivial, men ändå fartfylld och actionladdad kriminalfilm med Chadwick Boseman i huvudrollen. För att vara så otroligt förutsägbar som historien faktiskt tyvärr är, är det trots allt oväntat underhållande mellan varven.

En tonårsmusikal – och zombieskräckis! Den här brittiska genrekombinationen bygger på en kul idé och serverar lagom underhållning som kanske inte når den kultstatus man siktat på, men är tillräckligt sevärd i sin ambition att nå den.

1962. En ”zombi” från Haiti som söker efter sin förlorade kärlek.  2019. Två tonårstjejer. En som är hopplöst förälskad i en lockhårad skönhet och en annan som gör konstiga ljud om nätterna.  En film om systerskapet, men samtidigt om voodoo och svart magi.

”Give me Liberty” vill allra helst vara en rolig roadmovie-komedi men faller i ett för högt tempo som nästan gör tittaren illamående. Den räddas sedan upp i andra halvan av fantastiska nykomlingen Lauren ”Lolo” Spencer som gör en Oscarvärdig instats i rollen som Tracy.

Visuellt överväldigande ”Paradise Hills” försöker vara en light-feministisk ungdomsfilm, men blir bara ett ytligt misslyckande.

Under en vända på rehab skriver Shia LaBeouf filmen om sin egen uppväxt, och spelar nu själv rollen som sin labila pappa.

Franska ”Synonyms” vann den prestigefyllda Berlinbjörnen tidigare i år och visas nu under Stockholms Filmfestival. Men i slutändan är det främst en splittrad och platt film med osympatiska karaktärer, trots klockrent skådespel.

Vem kan motstå en kärlekssaga mellan två gulliga hundar? På det stora hela följer handlingen Disneys tecknade klassiker från 1955, och resultatet är en charmig familjefilm som inte kan gå fel.

En märklig berättelse om en avhuggen hand som springande på fingertopparna försöker återförenas med sin kropp. Detta spännande berättarelement kringges dessvärre av betydligt tråkigare beståndsdelar, och rom-com-klyschor vi borde slutat använda för länge sen.

Varning: Se inte ”Countdown” om du är lättskrämd. Du kommer dö av hjärtattack både en och två gånger. Filmen om en dödlig app må sakna mycket, som logik och ett bra manus, men döljer det gärna bakom många jumpscares.

Netflix släpper sin första animerade originalfilm och har gett sig på den aldrig sinande julfilms-genren. Fullt utrustad med en motvillig brevbärare, massor post och en leksakstillverkare – tas vi med på en resa ut till jordklotets mörkaste plats: den fruktade ön Smeerensburg.

Vad händer om man slänger in en hämndlysten gangsterboss i den överexponerade polis vs. seriemördare-mallen? Den frågan ställer Won-Tae Lee med sin spännande, oförutsägbara och finurliga nya film.

Den udda fågeln ”Mareld” vill vara skräckfilm och metaexperiment på samma gång, och kan på inga sätt beskyllas för att ta det säkra före det osäkra. Men korthuset rasar rätt omgående, och den kvardröjande frågan blir: Fanns det ens ett korthus på plats från början?

Alicia Vikander spelar huvudrollen i denna psykologiska neo-noir baserad på boken av Susanna Jones, om ett triangeldrama i Tokyo, 1989. En sällsynt ambitiös inramning av Japan och expattillvaron där, men utan nerven och intensiteten som berättelsen kräver.