Rob Savage lyckas med små medel skapa en lika skrämmande som angelägen rysare.

”LasseMajas detektivbyrå” har gått och blivit serie! Karaktärerna är välbekanta, mysterierna småspännande och de sex avsnitten har ett bra tempo och ett tydligt driv framåt. Det blir lite tradigt i längden, något som jag dock inte tror kommer bekymra den yngre publiken.

Den första filmen om Jönssonligan är långt ifrån den bästa i serien, mycket faller platt i såväl skådespel som filmtekniskt utförande. Trots detta är det en älskvärd klassiker av en anledning och lämnar vid slutet ett stort leende på läpparna.

Mel Gibson som en badass version av jultomten? Inte mycket att hänga i granen, tycker Oskar Smulski.

En buss kommer lastad med divor i paljettklänningar, stora egon, medryckande musikalnummer och ett kärleksfullt budskap om tolerans och inkludering. ”The Prom” ger höga utslag på kitsch-mätaren, men är också en feelgoodfilm med stort hjärta.

Trots imponerande uppställning både framför och bakom kameran tar det ett bra tag innan ”The Undoing” får upp farten. Men när upptakten väl närmar sig hettar det till rejält, och den sista akten är väl värd att ta sig igenom de spretiga första två för.

I ännu en filmatisering av den klassiska historien om hästen Black Beauty, är det inte mycket nytt under stjärnorna. Tanken är god och perfekt familjeanpassad till Disney+, men den travar på i ett på tok för lågt tempo.

Från satanistiska präster via läskiga bebisar till jättemonster – ”30 Coins” har det mesta och lite till i skräckväg. En serie som lyckas behålla glimten i ögat medan den levererar våldsam skräck med hyllningar till älskade klassiker.

Fram tills premiärdatumet var jag lyckligt ovetande om att ”The Christmas Chronicles” fått en uppföljare. Någon på Netflix huvudkontor tycks ha en fetisch för Kurt Russell. Dessvärre tycks även denne någon oförmögen att skicka rätt memo till kostymören, som igen klätt honom i röd läderrock istället för ögonlapp. Nåväl, jag hinner åtminstone nätshoppa merparten av mina julklappar under den två timmar långa CGI-festen.

George C. Wolfes välförtjänt hyllade August Wilson-adaption ger oss naturkraften Chadwick Bosemans allra sista roll, men även så mycket mer.

Ett obehagligt fynd och en inlåst kvinna sätter tonen för en av de vassare Beckfilmerna på senare år. Mysstämningen är som bortblåst. Nu blir det mörkt, blodigt och spännande. En thriller värd namnet.

En välgjord men förutsägbar film om en homosexuell professor som tvingas konfrontera sin konservativa familj i den amerikanska Södern. De fina skådespelarprestationerna kan inte riktigt väga upp klichéerna i manuset.

Undanskuffade existenser som flyter ut i periferin följs och fångas på film – för en gångs skull värda en tid i rampljuset. Chloé Zhaos exposé av amerikanska husvagnsnomader på en evig genomresa är bitvis svårsmält realism. Dess brutala oförställdhet sätter ens egen insjunkna medelklassighet i gungning – och får en att undra om man är man eller kvinna nog att bryta sig loss ur dess dunhårda pansar.

Ethan Hawke är fullkomligt självlysande i en lika okonventionell som fängslande skildring av Nikola Teslas liv.

Med en unik inblick i coronapandemins smältdegel ger denna dokumentär ett lika skrämmande som hjärtskärande porträtt av vår ofrivilliga samtid.

”The Right Stuff” är berättelsen om de sju första amerikanska astronauterna, som riskerade sina liv i början av rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjet. Den historiska rymdseriens första säsong lägger däremot förvånansvärt lite fokus på stjärnhimlen, men desto mer på de kommande rymdfararnas plötsliga rockstjärnestatus och privatliv.

Hur kommer det sig att vissa människor mördar, men andra inte? Dessa frågor försöker redas ut “Crazy, Not Insane”, en intresseväckande och stilistiskt snygg dokumentär som skapar funderingar kring människors våldsamhet och ondska.