Willy's Wonderland 2021

Stenhård Nicolas Cage fightas med mekaniska djurfigurer! Där har ni premissen i stjärnans senaste bidrag till skräckgenren. Regissören Kevin Lewis kallar den ”Pale Rider” vs ”Killer Klowns from Outer Space” och det är svårt att se hur detta inte skulle kunna bli grym popcornunderhållning. Men då den må bygga på ett kul skämt så är det inte mycket mer än just det – ett kul skämt.
 
Inte oväntat så bygger den på en kortfilm, av samma manusförfattare G.O. Parson. Det är ett kittlande upplägg för en kortfilm – stum ensamvarg får för att betala en bilreperation uppdraget att städa upp ett gammalt familjeetablissemang. Stället är fullt av animatroniska djur som har eget liv och en blodig kamp på liv och död utvecklas.
 
Problemet här är att filmens punchline presenteras och etableras tidigt. Cage är en tuffing som knappt besväras av dessa demoniska monster och eliminerar dem en efter en mellan sina kafferaster där han dricker energidryck och spelar flipperspel. Det är lite underhållande ett tag men bli snabbt repetitivt och tröttsamt, som att se någon annan spela TV-spel.
 
Ett försök till variation i storyn genom att introducera några ungdomar lyckas mindre bra då karaktärerna är lövtunna och dödas innan man hinner minnas namnet på någon av dem. De är stereotyper som helt plötsligt går iväg för att ha sex eller vid tillfälle försöker kommunicera med bestarna. Det är svårt att veta om tanken är en renodlad parodi eller en ironisk B-film.
 
Det finns potential till en kultfilm men filmskaparna försöker för mycket samtidigt som det känns väl slött på andra nivåer. Det är gott om våldsamma slagsmål och utrymme för Cage att utnyttja sin karaktäristiska machohjälte. Men energin går ganska snabbt på sparlåga och allt däremellan, inklusive en ”Den onda dockan”-liknande bakgrundshistoria, är hastigt och oinspirerat. Och det är minst ett städmontage för mycket.
 
Det är härligt att se hur Cage funnit en plats där hans säregna spelstil passar inom lågbudgetfilmens skräckgenre senaste åren med sevärda titlar som ”Mandy” och ”Color Out of Space”. Men oavsett genre så behöver en film mer än en rolig idé – det spelar ingen roll om regissören har all ambition, skaparglädje eller effekter i världen. ”Willy’s Wonderland” blir aldrig så kul som den borde vara och mer en udda parantes i Cages CV än något annat.