Fans av Agatha Christie har lärt känna de ikoniska genierna på detektivarbete som fötts i hennes fantasi. De har full koll på både ”Miss” Jane Marple och Hercule Poirot. I den här miniserien så kliver den mindre kända Lady Eileen ”Bundle” Brent (Mia McKenna-Bruce) in i rampljuset.
Det som sticker ut här i jämförelse med typiska produktioner baserade på deckardrottningens verk är det rappa tempot. Istället för långsamt byggande av dramatik där karaktärer och relationer är i centrum innan döden slår till så bjuds vi här på en oavbrutet energisk thriller där mordet som ska lösas sker närapå omedelbart.
Snyggt skildrat detektivarbete
När en fest i Bundles hem övergår i tragedi morgonen därpå söker hon med livet som insats sanningen om vem som är skyldig till mord. Att det skulle vara självmord som polis och läkare påstår tror hon inte på och ju skarpare hoten mot henne blir desto mer övertygad blir hon om att hon har rätt. Fartfyllt äventyr är här huvudgenren snarare än pusseldeckare.
Skarpsinnigt detektivarbete skildras snyggt när snabb klippning använder närbilder för att spegla hur Bundles blick observant inhämtar detaljer. Hon är kaxigare och mindre diskret slug än både Marple och Poirot, men briljansen när det kommer till att avslöja brottslingar är på samma nivå som dessa legender.
Bundle är en dynamitkvinna som inte låter någon bossa över henne. McKenna-Bruce spel fångar alla nyanser av karaktären på ett underbart sätt. Hon levererar repliker med rejält bett. Ensemblen av skådespelare runt henne trivs tydligt i sina roller och leker med dem utan att det blir oseriöst. Den brittiskt torra humorn sitter klockrent.
Det klassiskt litterära möter det fräckt moderna
Känslan av att bläddra i en bok är så äkta att man tycker sig känna doften av en väl bevarad utgåva. Det visuella ger exakt det intrycket med sin gammaldags färgskala. Den samsas på ett elegant sätt med det mörker som träder in i bilderna när mystisk atmosfär ska skapas. Fotot ger inträdet i ondskans dunkla tillhåll kuslig intensitet.
Kameraarbetet leker med beprövade trick för att lura tittaren. Fotografens uppenbara kärlek till thriller- och skräckgenrerna charmar. Att låta linsen se på en scen på avstånd som om någon smygtittar blir aldrig slitet när det görs på ett effektivt sätt och så är fallet här. Dessa vinklar gör måltavlan på Lady Brents rygg ännu tydligare.
Milljöerna återskapar på ett fint sätt 1920-talet och kostymerna är rika på detaljer. Språket i dialogen understryker det klassiskt litterära. Trots allt detta hyllande av svunna tiders uttryck så är det inte det minsta dammigt. Allt presenteras på ett fräscht och fräckt underhållande sätt som kommer tilltala även publik med smak för moderna kriminalserier.
Ett av Agatha Christies mindre kända verk får liv
”Agatha Christies De sju uren” är ännu en deckare i vad som efter förra årets ”Torsdagsmordklubben” och nyligen släppta tillskottet till filmserien ”Knives Out” verkar vara Netflix storsatsning på genren. Den här blott tre avsnitt långa miniserien både roar sin publik med friskt humör och fascinerar med en svårlöst mordgåta. Det är lättviktigt, men inte banalt.
Det är kul att man valt att basera manuset på ett av Christies mindre kända verk och inte ge oss ännu en version av ”Mordet på Orientexpressen” eller ”Döden på Nilen”. Fyll tekoppen och låt dig svepas med av den oemotståndliga brittiska charmen som präglar varenda sekund av serien.
Snabbfakta om ”De sju uren”
Skapad av: Chris Chibnall, Chris Sweeney
Medverkande: Mia McKenna-Bruce, Martin Freeman, Helena Bonham-Carter.
Genre: Kriminaldrama, mysterium, deckare, thriller
Längd: 3 avsnitt
Premiär: 15 januari
Visas på: Netflix
Betyg: 3 av 5
Läs också: De 5 bästa svenska tv-serierna 2025 – enligt MovieZines läsare
Läs också: 10 helt fantastiska miniserier från 2025
