Topp 10: Äckelfilmer

Ibland funderar jag på hur det går till när någon får en idé till en riktigt äcklig film. Det kan jag på något sätt ändå förstå, men sen sätter sig den här personen ner och lägger ner jättemånga timmar på att få ett manus färdigt. Okej, det kan jag fortfarande till viss del ta. Men sen går den här personen och pitchar idén till ett produktionsbolag som på något vänster tycker att idén till “The Human Centipede” är så pass fantastisk att den måste filmatiseras.

Och hey, ibland kan det där extremt grafiska tillföra något till filmen. Här listar vi de tio bästa som gjorts, vissa för att de är extremt äckliga, vissa för att de är äckliga och extremt bra. Jag ger också från och med här en triggervarning då filmerna som listas kommer ha beskrivningar av dess äckliga scener.

Det gick inte jättebra för nyzeeländska zombiekomedin "Braindead" när den kom ut 1992. Fast tack vare Peter Jacksons genombrott med "Sagan om Ringen" plockades den upp igen och nådde kultstatus. Innehåller en hel del roliga sätt att kola vippen på.

Vad tillför äcklet? En god dos humor. De äckliga gorescenerna är ändå i så pass låg budget att även känsliga tittare inte borde må dåligt av det som visas.

En film som skildrar Miloš mardrömsresa där han steg för steg får reda på vad han gjort under ett rus av en drog som är en sorts blandning av rohypnol, viagra och samtidigt tvingar honom att göra förfärliga saker genom instruktioner han fått i en sorts handsfree.

En fin grej är att fokus ofta är just på Miloš reaktioner, inte helt olikt en annan mardrömsresa vi kan se i “En dödsdömd har rymt” av Robert Bresson.

Vad tillför äcklet? Uppmärksamhet, kan man rimligtvis påstå. Det här med grafiska filmer med extremt sinnessjuka, våldsamma sexscener får folk av någon anledning att haja till. 

Ett tyskt par där mannen jobbar som dödgrävare, tar hem ett lik som de kan mysa med. Men kvinnan i relationen fattar större tycke för liket än för mannen, avundsjuka uppstår (och extremt stor förvirring hos tittarna).

Vad tillför äcklet? Det är dess hela grundstomme, att den bygger på en sjuk idé. Som film ger den oss också en något mysig inblick i 80-talets Tyskland, om man nu vill ta del av det.

“The Pig Fucking Movie” som den ganska rättframma amerikanska titeln är ger en rätt enkel idé om vad den här belgiska filmen handlar om. Helt fri från repliker och i svartvitt får vi se en besynnerlig man bajsa i lådor, spara saker i glasburkar och göra någon slags duvdocka. Men framförallt idkar han samlag med sin sugga som han lyckas göra på smällen.

Vad tillför äcklet? Det här känns mer som en konstfilm, så jag skulle kunna dra en grej om att den vidgar våra vyer i hur det mänskliga psyket fungerar, eller hur det fungerar hos de som det inte fungerar bra hos. Eller något.

När det kom ut att det skulle komma en uppföljare på "The Human Centipede" konstaterade regissören Tom Six att den första kommer vara som “my little pony” i jämförelse. Jag tvivlade ganska starkt på det, men när det gäller "The Human Centipede" så är det själva idén som äcklar, inte filmen i sig som mer är som en klassisk skräckrulle.

"The Human Centipede 2" är mer än så. Där första filmen var klinisk i utförandet av operationerna så använder vår huvudperson Martin istället rostiga verktyg för att göra sin tolv människor långa tusenfoting. Där läkaren i första filmen bodde i en städad villa ute på landet så bor Martin med sin mamma i en sunkig arbetarklasskvart i England. Allting är lite sunkigare, lite råare och mycket äckligare.

Vad tillför äcklet? En omfattande filmupplevelse. Man blir arg, äcklad, glad och skrattar om vartannat. Det är en imponerande film på det viset.

"The Holy Mountain" är inte så äcklig som den är konstig. Filmen skildrar en slags jesusliknande man som hamnar hos en alkemist. Han förvandlar den jesusliknande mannens bajs till guld. Vi får även introduceras till olika mäktiga kvinnor och män som representerar de olika planeterna.

Vad tillför äcklet? Ska man skildra en surrealistisk värld som är väldigt olik vår på film, så måste det göras tydligt, genom grafiskt innehåll. När duvor flyger ut ur skotthål på människor så kan det även tillföra till att filmen blir liksom lite mer poetisk.

Mer dysfunktionell familj än så här går det nog inte att skildra. Där har regissören Takashi Miike ("Ichi the Killer", "Audition") slagit rekord. Pappan i familjen är en misslyckad dokumentärfilmare som väljer att porträttera hur hans son blir mobbad (istället för att, säg, försöka hindra att det händer). Sonen tar ut sin ilska i sin tur till sin mamma genom att grovt misshandla henne. Mamman inleder i sin tur en relation med en mystisk gäst som bestämt sig för att bo hos familjen. Innehåller även en nekrofilscen där bajs används som glidmedel.

Vad tillför äcklet? Underhållningsvärde, helt klart. Precis som Nekromantik så hade den här filmen inte haft några ben att stå på om den inte hade sina härligt skildrade äckelscener.

Kycklingar inblandade i sex, en mamma som suger av sin son, kannibalism, spädbarnsadopterande av slavar från källaren, en gammal tant som bor i en spjälsäng och älskar ägg. Men framförallt en autentisk scen där Divine äter en hundskit.

Vad tillför äcklet? Extremt höga skratt. "Pink Flamingos" kan vara en av de roligaste filmerna som någonsin gjorts och är den bästa av John Waters trash-trilogi. 

"Guinea Pig"-filmerna är väldigt uppmärksammande för sina våldsskildringar av olika slag. Det är dock den femte i ordningen som verkligen visar hur äcklig en film kan vara, när de låter en sorts sjöjungfru mögla i ett badkar under filmens korta speltid. Hon har upphittats av en konstnär som ritar av henne medan hon sakta men säkert avsöndras. En av få filmer som fått mig att fysiskt må illa.

Vad tillför äcklet? Den här filmen är bara äckel. Den har ingen egentlig utveckling eller story. Den är definitionen av äckel.

Pasolinis skildring av hur Italien hade sett ut om fascisterna fått fortsätta härja är helt utan skygglappar. Det är våldtäkter, bajsätande och tortyr i tre akter. Men skumt nog tycker jag nog själv att det mest obehagliga är karaktären “presidenten”. Han drar luddiga buskisskämt, låter sig sättas på av en soldat och äter avföring med stor aptit. 

Vad tillför äcklet? Det visar, minst sagt tydligt, att fascism är en grej som gör mäktiga människor skvatt galna. Eller som en av männen uttrycker det i filmen: “fascism är den sanna anarkin”.

Läs också:

Topp 10: Sexigaste psykopaterna
Topp 10: Konstigaste uppföljarna
Topp 10: Zombiefilmer
Topp 10: Pinsammaste sexscenerna