Att Matt Damon skulle vara en träbock till skådespelare och bara göra likadana roller hela tiden är ett oförtjänt rykte han har dragit på sig efter "Bourne Identity" och dess uppföljare. Visserligen var 2009 års "Green Zone" likasinnad dessa, och med den snart bioaktuella "Adjustment Bureau" verkar det kanske som att ryktet stämmer. Men jag hävdar att så inte är fallet och nedan följer därför ett antal anledningar till varför man skall beundra denna skådespelare.
Kameleonten Damon
Vi kan ju börja med att dementera ryktet om att han spelar samma roll om och om igen. Matt Damon är nämligen en mycket kvalitativ karaktärsskådespelare. Liksom hans karaktär i "The Talanted Mr. Ripley" är han fenomenal att anta identiteter och genom sin egen nischade framtoning skapa karaktärer av en vid omfattning. Han har gestaltat allt från den problemfyllde ungtuppen tillika geniet i "Will Hunting", via nämnda psykopatiska identitetstjuv i "The Talanted Mr. Ripley", till den korpulenta och enfaldiga Mark Whitacre i "The Informant".
Lägg där till den fallna ängeln Loki i "Dogma", hans roll som den ena brodern Grimm i "Bröderna Grimm", samt den sydafrikanska rugbykaptenen i "Invictus - De oövervinneliga" (som gav honom en Oscarsnominering). Eller vad sägs om hans viktdrop i "I sanningens namn" där han gick ner 18 kilo för sin, egentligen rätt lilla, biroll som den heroinknarkande soldaten Ilario. Det, om något, är hängivenhet.
Imponerande CV
Han har jobbat med flertalet av de främsta regissörerna i Hollywood. Eller vad säger ni själva om en CV som inkluderar samarbeten med Francis Ford Coppola, Walter Hill, Steven Spielberg, Gus van Sant, Edward Zwick, Kevin Smith, Anthony Minghella, Robert Redford, Billy Bob Thornton, Steven Soderbergh, Doug Liman, Terry Gilliam, Martin Scorsese, Robert De Niro, Paul Greengrass och Clint Eastwood? Nu efter "True Grit" finns dessutom bröderna Coen med på den listan. Imponerande var ordet.
Sinne för humor
Damon har medverkat i ett antal TV-serier och filmer där han fått visa upp sin humoristiska sida, och han visar ofta vilken otroligt skön självdistans han har. Ett briljant exempel på detta återfinner i hans medverkan i "Entourage" där han spelar "sig själv", med en smått arrogantare ton än vanligt.
Samma sköna självdistans märker man i hans uttalande han nyligen gjorde angående sin eventuella medverkan i "Avatar". Damon var påtänkt för rollen som Jake Sully, men kunde inte medverka eftersom inspelningen av "The Bourne Ultimatum" inte var klar. Filmen efter denna blev istället "Green Zone" och han hade detta att säga om valet; "Clearly for me, passing up the chance to be in Avatar in order to do Green Zone was one of those big moments. Because Avatar didn't do very well... the DVD of Green Zone is just gonna go huge".
Sedan har vi ju också "I'm fucking Matt Damon"-videon som han gjorde med Sarah Silverman, som ju är gift med Jimmy Kimmel, vars show Damon (som ett öppet skämt) ständigt blir avvisad från (vilket var anledningen till att han var med i videon).
Här är förövrigt ett klipp där han en gång för alla får nog av Kimmels avvisanden. Åtskilliga andra klipp, som hans Matthew McConaughey-imitation hos David Letterman och hans uttalande om Sarah Palin, går inte heller av för hackor.
Huvudet på skaft
Visserligen hoppade han av för att följa sina drömmar om att få skådespela, men faktumet kvarstår att Damon kom in och studerade på det anrika universitetet Harvard under fyra år. Att han sedan vann en Oscar (tillsammans med Ben Affleck) för deras manus till "Will Hunting" är ytterligare ett bevis på den uppskattade briljans som återfinns hos den här mannen.
Polare med Ben Affleck
Han är bästa kompis med Ben Affleck (och har aldrig försökt överskyla det) men har ändå lyckats komma så långt i karriären. 'Nuff said.
Cameokungen
Detta hör visserligen ihop med humorrubriken, men jag tycker detta förtjänar ett eget stycke, för det är sannerligen en del i sig. Damon har gjort många roliga inhopp i filmer genom åren, varav det mest intressanta (och sannerligen mest udda) valet var att medverka i filmen "Eurotrip" där han spelar en punkrockare som idkar samlag med huvudpersonen Scottys flickvän, och därtill sjunger en låt kring detta (dock inte Damons röst).
Vi hittar honom dessutom i George Clooneys "Confessions of a Dangerous Mind" där han och Brad Pitt syns (ytterst kort) som två "bachelors" i ett datingprogram.
Den absolut roligaste cameon finner vi i Kevin Smith-filmen "Stjärnor utan hjärnor" ("Jay and Silent Bob Strike Back"). Här spelar Damon och polaren Ben Affleck sig själva (tillsammans med ett briljant inhopp av Gus van Sant) under en inspelning av "Good Will Hunting 2: Hunting Season", en fiktiv uppföljare till de två pågarnas genombrott "Will Hunting".
Där har ni det. Jag hoppas alla Damon-tvivlare nu fått en annan uppfattning kring honom och kanske så småningom kan börja uppskatta honom. Jag säger såklart inte att man måste älska honom, utan snarare att kanske inse att han inte är så pjåkig i alla fall. Jag tyckte själv för ett antal år sedan att Damon var lite av en irriterande skitstövel, men har med tiden lärt mig uppskatta och se storheten i honom. Kanske kommer du att göra detsamma? Nu har du i alla fall några anledningar att beundra honom.
