The Bourne Identity 2002

”The Bourne Identity” skulle lätt kunna liknas vid en blandning av ”The Long Kiss Goodnight” och ”Mission: Impossible” eller något åt det hållet. Den mystiske superagenten som förlorat minnet, upptäcker dolda hemligheter och beger sig ut för att söka hämnd. Det är dock en film som känns mer mångbottnad än Renny Harlins bad girl-verk och mer seriös än det Brian de Palmas actionspäck levererar.

En man (Matt Damon) hittas av en fiskebåt till synes livlös flytandes ute till havs. Svårt skadad och med minnesförlust vaknar han till liv. Väl tillbaka på land börjar han sitt sökande efter sin identitet. En identitet som snart visar sig bära på ett mörkt förflutet, ett som många där ute helst skulle se begravet. Snart finner han sig jagad av både yrkesmördare och polis. Men kniviga situatuiner kräver kniviga lösningar och det om något vet Jason Bourne.

Det var ett tag sedan men nu har det äntligen kommit en bra, stilren och spännande agentfilm. En där varken specialeffekter eller halvnakna kvinnor blir ett substitut för en halvtaskig story. Något som man sett alltför ofta och som blivit något av en egen genre. Istället i ”The Bourne Identity” blir actionsekvenserna med till synes små medel, riktigt stilfulla spänningsmoment. Vad som skiljer det här från mycket annat är den seriösa underton som präglar filmen. Här har man om inte fångat så i alla fall närmat sig realistiken. Realistiken som James Bond och Ethan Hunt önskar att de hade. För en publik som börjat tröttna på klyschor och stereotyper paketerade i så kallade storfilmer inom actiongenren, kräver mer. Missförstå mig rätt. ”The Bourne Identity” är på intet sätt revolutionerande utan mer ett steg mot ”rätt”… eller låt oss säga en annan riktning. Kanske en bättre sådan.

Men ingen film klarar sig utan stabilt och förhoppningsvis bra skådespeleri. Något som ”The Bourne Identity” gott kan luta sig mot. Matt Damon, Franka Potente, Julia Stiles och Clive Owen m.fl. levererar i ett riktigt bra samspel och det är lite småkul att se den senare i en så liten biroll. En hel del cred bör filmen också få för sina actionscener. Biljakter hör ju som alla vet till en riktigt bra thriller och så också här.  

Det kan vara min iver över att vi har mer än Bond att se fram emot nu, som får mig att höja ”The Bourne Identity” till skyarna. Även om här inte är en fulldängare så är det i sin helhet en riktigt bra film med hög nagelbitarfaktor. Den oövervinnerlige kvinnocharmören med agent som efternamn får stå åt sidan för nu. Här kommer Bourne… Jason Bourne.