Det är en helt vanlig vardag i Trollhättan, men det ingen vet förutom de som befinner sig på platsen MovieZine blivit inbjudna till, är att det just nu befinner sig mängder av zombies i en av byggnaderna inte långt från Trollhättans resecentrum.
Det som sker i lokalen är att den avslutande delen av trilogin om Nelly Rapp håller på att spelas in. När vi stiger in är det mitt under inspelningsdag tjugofem och mellan ”Tystnad! Tagning” får vi både se scen 68 spelas in och ta ett snack med de involverade på platsen.
Den första filmen, ”Nelly Rapp – Monsteragent” (2020), introducerade oss för Nelly och den hemliga Monsteragent-organisationen, medan uppföljaren ”Nelly Rapp – Dödens spegel” (2023) tog berättelsen till en mörkare och mer känslomässig plats. I den avslutande delen ”Nelly Rapp – Porten till underjorden”, är Nellys resa på väg mot sin stora final och under en av pauserna berättar filmens producent Niklas Larsson att man siktat på att skruva upp allt ett steg till. Nelly är ju trots allt tonåring nu.
När dörrarna till inspelningslokalen öppnas ser jag direkt att vi kommer känna igen oss, det är som att vi kliver rakt in i Nelly-universumet. Det första man möts av är en stämning som direkt påminner om de tidigare filmerna. Det är mörkt, mystiskt och ofantligt gemytligt.
Mellan tagningarna passade jag på att kliva in i rummet som scenen utspelar sig i och steg bokstavligen in i den detektiv-dröm jag närt sedan barnsben. Väggarna av tegel är fyllda med gamla böcker, på det antika skrivbordet ligger mängder av planlösningar och mysbelysningen ramar perfekt in i helheten. Mysterie-vibbarna sitter verkligen i väggarna.
Direkt utanför ligger en lång rad med zombiemasker som vittnar om vad som komma skall. Men det som fångar min blick allra mest är en repstege som går hela vägen från marken upp till taket. Plötsligt hörs ett par tassar. När jag vänder mig om ser jag en filmens huvudroller, hunden Wilda som repriserar sin roll som London.
Det som gör dessa filmer lite unika är just det, att man under tidens gång inte bytt ut skådespelarna. Förutom Wilda, kommer vi återse Matilda Gross som Nelly, Melvin Agnarson som Valle och Marianne Mörck som LenaSleva.
Alfred Svensson är ny i rollen som comic relief
Jag passar på att fråga Niklas om det finns något han kan avslöja för oss. Han tvekar lite, vill inte avslöja för mycket men säger till slut:
– Något nytt i denna filmen är ju Alfred Svensson, som kliver in i rollen som LenaSlevas praktikant. Det är en comic relief-roll, han kommer in och hjälper till… så gott han kan.
Han berättar också att man redan från början ville få till en trilogi, men att det aldrig var en självklarhet. Nu, när det bara är dagar kvar av inspelningen, nämns både stolthet och vemod. Något som han nämner blev extra påtagligt när de någon vecka tidigare spelade in slutscenen.
Under nästa paus får jag syn på Alfred och Matilda och frågar om jag får störa dem lite. Jag är nyfiken på hur det känns för dem, att dels komma in i ett projekt som detta på sluttampen och hur det känns att komma tillbaka.
– Kanon! svarar Alfred. Det är ett väldigt lekfullt och kul projekt att vara en del av, vilket gör det till en väldigt lyxig arbetsplats. Och så älskar jag ju också Johan Rosell!
Matilda nickar instämmande. Jag frågar hur vetskapen om att de är inne på de sista dagarna känns för henne.
– Jag har ju växt upp med detta, vi började när jag var 10 år, så det har varit med mig hela mitt liv. Det var ju det första jag gjorde inom film, så det känns lite vemodigt.
Samtalet glider därefter ganska naturligt in på monster. Själva så har de inga favoritmonster på rak arm, men Matilda nämner att varulvar alltid är effektiva i monsterfilmer och Alfred svarar:
– Man gillar ju zombies, zombiefilmer.
Till slut landar de båda i att mumien i Nelly-filmerna nog är favoriten ändå.
Trots att inspelningen närmar sig sitt slut är det glada miner hos samtliga inblandade som jag träffar på set. I rummet kan man känna av det som tidigare har sagts, att det både känns fantastiskt och vemodigt.
Jag byter några ord med Martin Widmark som skrivit böckerna om Nelly och Sofie Forsman, som tillsammans med Tove Forsman skrivit manuset till de tre filmerna. De båda instämmer i att de avslutar kapitlet med stor stolthet. Jag frågar även dem om något eventuellt vemod, men det är den stoltheten som talar högst.
– Jag tror att vi båda känner oss ganska klara, vi har arbetat ihop med det här projektet tillsammans i 10 år nu. Jag känner stor tacksamhet för att vi haft sånt fint material att arbeta med, säger Sofie.
Martin flikar in:
– Det här är ju också filmer som länge kommer leva kvar på streamingtjänsterna, så det är inte som att något försvinner.
Till slut känner även jag som inte ens varit involverad i projektet vemod. Inspelningsdagen närmar sig sitt slut, i bakgrunden hörs en sprayburk som finslipar de sista detaljerna på en kuliss som kommer användas imorgon.
Jag ser fram emot att möta dem igen på bioduken när filmen släpps runt halloween 2026.
Läs också: Nelly Rapp återvänder – premiären spikad för sista filmen
Läs också: Nelly Rapp kommer tillbaka med en tredje film – premiär 2026