Stämningen under presskonferensen för “Her Private Hell” i Cannes var märkbart respektfull och ovanligt lågmäld. Även om Nicolas Winding Refns nya film verkar ha delat festivalpubliken rejält satt journalisterna knäpptysta medan regissören pratade om den hjärtoperation som nästan kostade honom livet.
Refn såg stundtals tydligt berörd ut när han beskrev hur den personliga krisen förändrat honom både som människa och filmskapare.
– Idén till det här projektet kom när jag var död och kom tillbaka till livet, sa han.
Läs också: Kritiker sågar Nicolas Winding Refns nya film: ”Nästan omöjlig att titta på”
Hans mest personliga
“Her Private Hell” är hans första långfilm på nästan tio år och enligt regissören själv är detta den mest personliga film han gjort. Under pressmötet återkom han flera gånger till känslan av att ha tappat bort sig själv kreativt under åren efter operationen.
– Jag hade varit borta från långfilm i nästan tio år. Jag behövde hitta tillbaka till varför jag ens gör film.
När Refn pratade om döden och kreativitet förändrades också tonläget i rummet. Den annars ofta ganska ettriga Cannes-stämningen ersattes för en stund av något betydligt mer försiktigt och personligt.
– När man kommer nära döden förändras ens relation till fantasi, rädsla och kärlek.
Skådespelarna i filmen beskrev inspelningen som både kaotisk och djupt kreativ. Sophie Thatcher som spelar huvudrollen kallade arbetet för ”det mest absurda men också mest konstnärliga någonsin.”
Hon fortsatte sedan:
– Det kändes nästan som att det inte längre var skådespeleri, utan performancekonst.
Läs också: Vad tusan pågår? Sophie Thatcher badar i neon i “Drive”-regissörens nya
”Jag behövde gå sönder”
Kristine Froseth i sin tur berättade att Refn ofta kom till inspelningen med helt nya idéer och drömlika infall.
– Det fanns ett manus, men varje dag kom han med en dröm eller en ny idé. Sedan följde vi bara det.
Refn själv beskrev sin film som en mörk och emotionell feberdröm om människor som försöker fylla tomrum inom sig själva.
– Jag ville göra något som kändes som en feberdröm, men också som ett melodrama.
Mot slutet av presskonferensen blev regissören åter personlig och erkände att filmen också fungerat som ett sätt att hitta tillbaka till skapandet efter sjukdomen.
– Jag tror att jag behövde gå sönder för att kunna skapa igen.
Gillar du vad du läser? Följ vår bevakning av filmfestivalen i Cannes 2026.
Kolla in trailern till ”Her Private Hell” här:
