I nya ”Supergirl” spelar Matthias Schoenaerts skurken Krem från de gula kullarna. Det är en riktigt obehaglig och totalt hänsynslös karaktär, men tack och lov har skådespelaren väldigt lite gemensamt med honom.
När Schoenaerts får höra vilket land jag kommer ifrån, berättar han om en gammal plan att någon gång ta en roadtrip från hemlandet Belgien till de norra delarna av Sverige för att se norrskenet. Något sådant skulle Krem aldrig göra.
Krem är alltså en ganska intensiv karaktär. Hur förbereder du dig inför en sådan roll?
Matthias Schienaerts: Det finns alltid en medveten del och en undermedveten del. Och ja, det är bara det att, du vet, en skurk är rolig att spela eftersom det är du som får sätta käppar i hjulen för hjälten. Och ju större käpparna är, desto mer heroisk blir hjältens resa. Så man får helt enkelt köra på full gas, öppna spåren och bara satsa, och göra det så färgstarkt, rikt, lekfullt och vilt som möjligt.
Kände du behov av att hitta någon mänsklighet hos honom? För det verkar inte finnas så mycket av det.
– Nej, jag tyckte det var häftigt eftersom det ju också är en filmgenre som är större än livet. Det är trevligt, särskilt i just det här specifika sammanhanget i den här filmen, att gå så långt bort från det, från den typen av utrymme för den karaktären.
– Jag tänkte, låt oss göra honom så mörk och berövad på allt ljus i själen att han befinner sig i det absoluta, absoluta mörkret. Han är ett monster från helvetet. Han är en demon. Och i sina manipulativa egenskaper kan han ibland kanske ge en liten antydan om några rester av mänsklighet som han bär inom sig. Men sedan inser man, åh, nej för fan, killen är förlorad.
Han ser ganska annorlunda ut jämfört med serietidningarna. Kan du berätta om var designen kommer ifrån?
– Craig [Gillespie, regissören] hade en väldigt tydlig vision redan från början. Han visade mig den, och sedan lade vi tillsammans till några detaljer, som till exempel råttorna som han bär med sig som mellanmål. Det var en liten finess som jag lade till. Jag har en liten tatuering i filmen som var väldigt viktig för mig. Och några andra små justeringar, men den huvudsakliga, grundläggande designen skapades av Craig.
Tog det lång tid i sminkstolen?
– Ja. Det tar ungefär mellan 3,5 och 4 timmar.
Både du och Millie är absoluta höjdpunkter i filmen.
– Tack. Och Lobo också. Och Ruthie också.
Åh, ja, självklart. Hur var det att jobba med dem?
– De är verkligen trevliga, coola människor. De älskar att jobba och är verkligen coola människor, precis sådana som jag gärna skulle umgås med även privat. Du vet, om jag träffade dem skulle vi ta en drink eller åka och surfa eller något. Så det är en väldigt generös energi som präglar filminspelningen.
Kan du berätta om någon scen som var extra svår att spela in?
– Tja, jag minns att vi filmade på Island och vädret skiftade typ var 45:e sekund. Man befann sig i en snöstorm och sedan övergick det till en tropisk storm och sedan blev det som en galen, du vet, nästan som regnsäsongen i Costa Rica. Allt på fem minuter. Så det var ganska galet att spela in en scen under de där omständigheterna.
– Men det är trevligt som team, som en upplevelse, för Island är först och främst en magisk plats. Och att vara där som ett team är bara… det är en upplevelse. Det är kul, helt enkelt.
Skulle du vara intresserad av att byta till exempelvis Marvel framöver, har du några drömroller där?
– Jag vet inte. Varje gång jag tar ett steg i taget har jag alltid i bakhuvudet att: ”Åh, jag har bockat av en hel del saker i mitt liv.” Jag älskar till exempel att spela i filmatiseringar av böcker. Vid ett tillfälle ville jag spela en kämpe, vilket jag gjorde i “Rust and Bone”, eller en gangster, som till exempel i “The Drop”, eller en romantisk huvudroll som i “Suite Française” eller…
– Jag har också alltid haft i åtanke att det vore trevligt att spela en skurk i en superhjältefilm. Och här är vi nu. Så, ja, många önskemål har uppfyllts. Jag vill också spela en fånge, vilket jag gjorde i “The Mustang”.
– Om jag tittar på den listan, så är det ganska lätta ämnen. Så ja, kanske. Varför inte? Allt beror på rollen. Och förstås också på det kreativa teamet runt omkring och regissören, för jag tror att regissören verkligen är den kreativa kraften och hjärnan bakom filmens stil och ton. Och det är förstås avgörande för det vi gör.
”Supergirl” visas nu på svenska biografer.
Läs mer om ”Supergirl”
Läs också: Milly Alcock om att bli en actionfigur för ”Supergirl”
Läs också: Supergirl kan möta Wonder Woman i kommande DC-film
Läs också: “Supergirl” klipper bort 25 minuter inför premiären
Läs också: Filmquiz: Kan du matcha 10 DC-karaktärer med rätt film?
Läs också: Supergirl har en stor roll att spela i ”Man of Tomorrow”
Kolla in min intervju med Matthias Schoenaerts här:
