För 42 år sedan blev Supergirl film för första gången. Då var Craig Gillespie (”I, Tonya”) bara 17 år och bodde fortfarande i Sydney, Australien. Milly Alcock (”House of the Dragon”( är född i samma stad men var inte ens påtänkt då.
Nu är de båda delaktiga i att ge Supermans kusin Kara Zor-El en ny chans på vita duken, han som regissör och hon i titelrollen.
På ett hotellrum i ett sommarvarmt London får jag chansen att fråga om filmen, framtiden och hur det känns att bli en leksak. Och om Lobo, förstås.
Att skapa en värld
Det här är ju egentligen bara den andra filmen i det nya DCU. Hur känns det att vara med så tidigt i uppbyggnaden att ta en del av ansvaret att bygga upp ett nytt universum?
Craigh Gillespie: Jag blev så glad när jag fick samtalet från James Gunn och Peter Safran. Först och främst hoppades jag att det skulle vara ett bra manus, men jag hade hopp eftersom det kom från just dem. Ana [Nogueira] skrev ett fantastiskt manus.
– Men det riktigt intressanta var när jag gick dit och träffade dem och frågade: ”Hur mycket vill ni att den här filmen ska vara en del av ert universum?” Och James sa typ: ”Inte alls.” Och jag sa: ”Va? Vad pratar du om?” Och han sa: ”Vi ser varje film som en egen grafisk roman, specifik för just den konstnären och den illustratören. Det här är din grafiska roman.”
– Och eftersom hela handlingen utspelar sig utanför jorden var det på ett sätt både spännande och skrämmande att jag faktiskt fick, du vet, skapa hela den här världen.
Hur var det att spela Supergirl, Kara, och ställa henne mot den typ av karaktär som Superman är?
Milly Alcock: Det var riktigt kul eftersom de är så fundamentalt olika. Det fanns en naturlig friktion och en sorts spänning. Det var riktigt kul att leka lite med honom som Kara.
Craig: Ja, det är det som är så kul med den här filmen, det är på sätt och vis en antihjälte. Jämfört med till exempel Superman, som är som skapad för den rollen. Han vill vara en hjälte, medan hon försöker fly från det. Hon vill inte ha det ansvaret.
– Så att se Kara hitta sin egen moraliska kompass och sin egen uppfattning om vad en superhjälte är, det var verkligen roligt att kasta sig in i.
Att vara en actionfigur
På väg till intervjun var jag i nördbutiken Forbidden Planet och la märke Karas actionfigur. Så jag blev nyfiken: Hur känns det att vara en actionfigur?
Milly: Riktigt konstigt. Det är väldigt märkligt att folk har dockor med mitt ansikte. Men jag menar, det är på sätt och vis fantastiskt samtidigt, ganska gulligt, men konstigt. Ja.
Hur ser framtiden ut för Supergirl? Finns det berättelser eller platser som ni båda skulle vilja ta karaktären till?
Craig: Jag vet att jag känner att det fanns mycket ouppklarat med hennes karaktär. Jag skulle gärna göra vad som helst med Millie. Att fortsätta, oavsett vad den historien skulle handla om.
Milly: Vi gör det, 100 procent.
Craig: Men ja, jag tror att i det här fallet är det som att hon fortfarande har så mycket att reda ut. Efter de val hon gjorde i slutet av den här filmen, att se vad hon, du vet…
Milly: Konsekvenserna av det. Ja.
Adrenalinkicken Jason Momoa
Och jag måste fråga… Jason Momoa. Han var förstås underbar som Lobo. Perfekt för rollen. Hur var det att jobba med honom?
Craig: På bästa sätt, det var som en adrenalinkick.
Milly: Det var det.
Craig: Han var så ivrig att få göra det här. Han hade velat göra det i evigheter. Långt innan vi visste någonting om den här världen. Han kom med så många idéer, och det var så härligt att han var orädd, kastade fram förslag och att vi fick leka tillsammans. Och det var, ja, det var fantastiskt.
”Supergirl” har svensk biopremiär idag, den 26 juni. Läs MovieZines recension här.
Kolla in min intervju med Milly Alcock och Craig Gillespie här:
