Ständigt är jag på jakt efter nya serier, och häromdagen dök ett mail från Netflix upp i min inkorg som meddelade mig att ett program jag kan komma att uppskatta nu finns att streama på nämnd sida. Vid första åsyn tilltalar inte namnet mig nämnvärt men när jag upptäcker att Ted Danson medverkar väcks min nyfikenhet, främst eftersom min uppskattning av hans karaktär i ”Bored to Death” är löjligt häpnadsväckande. Inom ramen av knappt tre dagar har jag avverkat serien ”The Good Place”.
För att inte avslöja för mycket får vi se en skruvad version av Kristen Bell spela Elinor som av misstag hamnat i The Good Place efter hennes död. Varje persons handlingar på jorden adderar eller subtraherar till en barometer som antingen leder till negativ- eller positiv räkning – vilket möjliggör ett efterliv i antingen The Good Place eller The Bad Place. Det är precis vad det låter som – himlen eller helvetet. Merparten av serien handlar om hur Elinor och de i hennes närhet drabbas av att hennes negativa handlingar i The Good Place förvränger tillvaron på oväntade sätt för de “goda” människorna som hör hemma där.
Vad som fångade min uppmärksamhet var en frågeställning som formades när hon ifrågasatte varför det inte fanns ett “Middle place” – för det måste ju ändå vara där de flesta av oss dödliga hör hemma. Om negativa handlingar skulle tippa över på barometern, innebär det nödvändigtvis att vi är dåliga personer? Eller ponera att vi har gjort något fruktansvärt en endaste gång, men resten av tiden utfört goda handlingar, så att vi hamnar på den positiva sidan av barometern – tar det bort det onda från oss?
Hur är det med tidsaspekten av det hela, till exempel att en person varit god ett helt liv men i de sista åren ansluter sig till KKK. Varför finns det gamla perspektivet av gott och ont kvar i så stor utsträckning? Många kallar Trump för ond, och det är begripligt varför en väljer att benämna honom som det, men kan en person vara ond? Handlingar leder till negativa eller positiva konsekvenser i olika utsträckning och kan betraktas som moraliskt klandervärda; men går det verkligen att kategorisera en person i samma ordalag.
De flesta av oss skulle troligtvis kategorisera oss själva som goda människor, men det är intressant att reflektera över hur de små händelserna i vår vardag formar oss och våra handlinar. Även de som uttalat är rasister skulle troligtvis, i de flesta fall, inte kategorisera sig själva som onda. Människan har en tendens att försvara sitt beteende och förskjuta problem utanför sig själv. “Jag agerade bara såhär på grund av…”
Om det nu är så att det bara finns en himmel och ett helvete, vart skulle du ligga på barometern? Hur påverkar du din omgivning i positiv eller negativ riktning? Om vi endast ser till de positiva handlingar som bara gynnar andra, hur många osjälviska handlingar bidrar du med på en daglig basis?
Vill du också publicera din artikel eller krönika på MovieZine? Läs mer här…
Amanda Linnér
